Jag har följt på avstånd och Twittrat om mitt önskemål inför 2010, dvs att de med inflytande ska försöka få hit Bruce Schneier under internetdagarna 2010 eller 2011. Nestorn som som kanske kan få våra politiker att tänka om. En säkerhetsexpert jag slaviskt följer liksom så många andra som deltar i integritetsfrågorna. Skanning är inte lösningen på problemet
Så här uttrycker han sig i samband med profiling There are two kinds of profiling. There’s behavioral profiling based on how someone acts, and there’s automatic profiling based on name, nationality, method of ticket purchase, and so on. The first one can be effective, but is very hard to do right. The second one makes us all less safe. The problem with automatic profiling is that it doesn’t work.
Ett annat önskemål inför det nya decenniet är att det inrättas en /ett IT och säkerhetsminister/departetment enligt den modell som Lars Nicander FHS ,CATS föreslog i ett program på kunskapskanalen. Som vanligt när jag ser och hör förnuftiga resonemang kan jag inte förstå hur våra politiker/ politiska rådgivare har tänkt i integritetslagsstiftningen.
I stället har jag de senaste 6 åren som jag öppet ägnat dessa frågor matats med politisk bias och distortion. Horder av falska argument. Både från FRA-kramare som FRA-motvallare. Ibland rent löjeväckande bommar i argumentationen. Sett mina integritets och frihetsvänner bli anklagade för att vara troll med foliehatt. Jag har själv farit ut invektiv emellanåt samt frossat i en sorts retorisk objektifiering.
Upplevt och läst om duktiga politiker som blir anklagade för än det ena än det andra. Somliga mobbade och utfrysta i de inre politiska sfärerna. Det har frossats med enbulemisk frenesi från olika lobbyistsfärer att fylla FRA’s cray-datorer med tekniska variabler och annan personlig data. Politiker och säkerhetsspinnare inom den prediktiva-analysbranchen ropar på mer mer mer information till fler fler register ex det orwellska indectprojektet
Det är inte mer samlad information via datamining och prediktiv analys underrättelseskrået behöver. Allt finns att hämta i alla de öppna dolda register som finns. Det handlar om att utnyttja denna redan tillgängliga info mycket mycket smartare. Denna sakfråga (integritetsdebatten) är inte till för att vinna populistiska politiska poäng.
Den senaste händelsen har gett svaret. Oavsett hur mycket info och registersök vi accepterar så står vi lika handfallna när den missade informationen ger upphov till oanade konsekvenser. Den missade avgörande informationen i detta fall var en pappa som uttrtyckte oro ang sin sons förehavanden. Flaggar big time och blir nonchalerad av det oftast fördomsfulla och ibland högfärdiga underrättelseskrået. Och honungs-fälla det är ngt helt annat
Ordet tillit /trust transformeras till en oxymoron / självmotsägelsei kampen läs kriget mot terrorism. Tillit blir till bias och distortion. Och det är uppenbart vilka som nu som ska utrustas med dumstrut av foliehattsmodell. Gärna med tillhörande pinoccionäsa. Och transparensen opakare än någonsin. Och när en folkvald säger öppenhet idag riskerar även det att bli en kommunikativ paradox med facit i hand ang integritetsfrågorna.
More screening can actually result in less security by directing security attention and resources (which by definition, are finite) onto people who are not a threat, which in turn moves such attention and resources away from people who are a threat. – Sheldon H. Jacobson is a professor of computer science
Bruce Schcneier – Säkerhetsexpert myntat begreppet säkerhetsteater
Rafi Sela – Israelisk konsult flygsäkerhet
Salam Al Marayati -Israel-Muslim Public Affair Council
Barbara Oakly- förfatarinna till Evil Genes
Sheldon H jacobson- professor i computor science
Philip Baum Brittisk aviation säkerhetskonsult
Som ni ser står det build the dream på min byggsats av Flyg-SAAB’s Draken som jag haft många år. Så det får bli mitt korta inlägg i SAAB vältrandet. En personlig och kanske barnslig vision om företaget rekonstrueras antingen av svenska intressenter liknande Konsortium Jakob (volvo) eller holländska Spyker.
Jag har läst många av de kommentarer och blogposter som nu skapas i samband med beskedet från GM. Majoriteten av skribenter vet och konstaterar vad som borde gjorts och som inte görs. Det skylls på än den ene än den andre. Som vanligt vet åskådarna utanför händelsernas centrum bäst.
SAAB, jag hoppas ni fortsätter att det finns krafter där ute som kan hjälpa till att bygga på en framtidsvision. Men att det inte byggs luftslott.
Resursstarka som ser potentialen i att fortsätta på måttot ”build the dream.Intressenter som väljer att satsa på motorsporten igen. Varför inte formel 1 ihop med ngn av de stora jättarna eller köra rally.
Surmedia kan även de försöka ingjuta lite hoppistället för att skriv dödsrunor och se allt i nattsvart. Analytikerna känner väl till att det som pågår inom GM är ett uttryck för amerikansk förhandlings och affärskultur. Ett faktum som gärna försvinner i annars välskrivna texter.
Han har satt igång misstrospelet 3.0 och göder ungdomars misstro mot all underättelseverksamhet. Grattis till det självmålet!
Självmål 2 är att köra över dels Birgitta O och Camilla L. Ska fundera lite till om vad jag ska skriva så jag kommer uppdatera. För matt just nu för att hålla mig saklig.
Det är inte så att jag missunnar RPS/säk underättelseunderlag men herregud, de har lagen om Eletronisk avlyssning LEK. Kan begära tillstånd direkt hos operatör i de fall straff är minst två år. Öppna brev. Tömma masten filma bugga och stealtha. Inhandlat nya lasermojänger att fånga upp brus med.
Vad är problemet? Att personskyddet leker tittut varendagång Statsministern och andra skyddsobjekt framträder kan knappast föranleda att svenska folket ska behöva genomlida ytterligare ett debacle om det här. Den pedagogikmissen får personskyddsdetaljen själva ta ansvar för. Så lös det problemet först.
Det går inte att komma och snyfta och komma med tyckasyndom argument nu. Rps/säk bör nog fundera på om de inte ska vårda sitt varumärke först innan de skrämmer millenials och boomers om brister i kontrapionage.
Det går snart inte att öppna en tidning utan att jag möts av en lista i någon form. Många älskar listor. Inne vs Ute. 10 i topp 10 bästa 10 sämsta. Veckans bläää veckans braaaaa. Veckans kvack och näbb efter Anna Anka hysterin m.m.
När jag matas med dessa budskap så händer det något i mig som jag inte riktigt kan ta på. Något triggar mig då jag ser denna vurm för utmärkelser ex bloggprisutdelningar i olika kategorier som utses av de som finns inom den innersta kärnan i medie eller sociala medieetablissemanget. Hela kroppen reagerar det är säkert minnen från grundskolan som gör sig påminda. Dvs. förnedringen av att bli vald näst sist i olika sammanhang. I morse fick jag även via twitter och Niklas Starow veta att hans förslag om att döpa en kategori till lilla länkhoran hade blivit refuserad.
Strax efter i Tv4 kunde jag se att representanter från Bokhora.se satt och samtalade om hur viktig en layout på bokomslag är för att attrahera olika kundsegment. Ingen rodnade, även om den ständiga frågan från programledaren alltid är, hur tänkte ni när ni döpte er site till bokhora. se.
Här har vi en tydligt ex på när medieetablissemanget hycklar eller särkopplar begrepp. Många förstår värdet av att hyperlänka samt att det genererar intressanta metadiskussioner, om vi som bloggar länkar till artiklar eller varandra. Men det blir meningsskapande först om vi orkar traggla oss igenom en tät text med ibland ett svårgenomträngt fikonspråk . Samt att vi har någorlunda kunskaper att kommentera detsamma.
Så på ytan är resonemanget korrekt men vid närmare reflektion så tror jag att vi väljer att bortse från en viktig faktor då vi länk eller twinglyhorar. Ibland undrar jag om de som säger sig förstå svärmandet inom crowdsourcing har läst och reflekterat över vissa texter de referar till. Ibland kan vissa resonemang innebära en grav trovärdighetsförlust. Att länkhora eller crowdsourca blir ett viktigt instrument och meningsskapande först då vi hamnar i dialog i ett kommentatorsfält eller att någon kommenterar en bloggpost eller artikel. Vi kan hoppas att någon läser och finner det skrivna intressant i mediebruset.
Vi kan inte alltid urskilja målet eller syftet med ett blogginlägg. Men vi kan ana. Allt som oftast så leder detta till ett slags nonsenstillstånd eller sammanbrott i meningsskapandet istället för det vi eftersträvar dvs. ett gemensamt bloggosfärens ”common sense” eller bloggosfärens sensemaking.
Viktigt är att vi kan urskilja de som filtrerar och strukturerar informationen. Dvs. att med ett kritiskt öga granska listsammanställarna eller de som ligger bakom bloggverktyg som intressant, bloggar.se och dyl. Jag förstår det som att metadiskussionerna endast sker genom centrala auktoritetsnoder för tillfället. Den hierarkiska formen har endast ändrat form till en ett plotter närmast auktoritära påverkanshubbar eller centralfigurerna inom de traditionella medie,/sociala medisfärerna. Men det har inte förändrat processinnehållet ännu. Dvs. åstakommit en förändring till en önskvärt bottomup nivå. Även om det görs många försök.
Skulle vi göra ett sociogram över blogginsiders och hyper/metalänkningar skulle detta bli otroligt tydligt. Och ärligt handen på hjärtat hur många av oss bloggare letar och läser och länkar en blogg som ligger längst ner i en av bloggaggregeringsverktygen ex knuff intressant och bloggportalen?
Publicerat av Tindra-Annette Broström 
