
Vi kan väl alla sjunga We shall overcome, eftersom ingen kvinna är avundsjuk eller tillhör klanen Jante. Vi kvinnor är solidariska med varandra i feminismens namn. Ingen kvinna eller arbetskollega skvallrar i fikarum. Utfrysning kvinnor emellan förekommer inte, eller? Mormor Hilda Maria 071228 sa att som kvinna skulle man städa under sin egen matta först. Vänligen en menlös! Susie ring Rakel 112 Bilden finns här .http://www.dnv.se/mou/rapport_mansfortryck.pdf
Uppdaterad 091008 på 100årsdagen af Selmas litteraturpris tillkännagivelse. Vi bodde i Östanås mamma lite öst väst om ”smeja” 196o 61
-jag låg i en spånkorg och fick leka med kottar. I vardagsrummet fanns en kamin och gråa medaljongtapeter. Morfar brukade sitta i en gungstol och jag drog honom i håret när jag var 3-4 år. Han skrattade. Ett askfat var benvitt i keramik med en vovve eller ngt annat grönt på, där knackade han ur sin pipa.
/
I dag får min mor Berith Broström, symbolisera det jag tänker skriva om. Och jag vet att hon idag tänker (har tänkt) mycket på Ingmar Bergman och det liv som hon ville ha.
Hon har gestaltat Helen i Strindbergs en Moderskärlek, och jag vet att det är den förhärskande känslan i min mamma. Hon har alltid varit och hon är min förebild. Då hon har förmågan att värdesätta det som är viktigt i livet. Hon var aldrig avunsjuk på andra kvinnor som hade det bra. De små sakerna, och att inget ta för givet.
När hon var gravid med mig gjorde hon ett inträdesprov till dramaten. Så jag vet att hon satt framför tvn igår ( då Ingmar drog någon annanstans) och kommer att följa allt som sägs och skrivs om Ingmar Bergman.
Hon kämpar, min mamma, varje dag och jag kan höra hur hennes andhämtning blir tyngre och tyngre då svulsten i hennes rygg trycker på. Och jag hoppas Ingmar är där och tar emot henne då hennes Sol finner sin balans någonstans i vintergatan, kanske på vägen till orions bälte.
Jag plockade fram min Nietzsche. Skriften heter ”om moralens härstammning” och förordet är skrivet av Carl Göran Ekervald på sidan 49 Kapitel 14.
”Har någon lust att för ett ögonblick skåda in i och ner i den hemlighetsfulla verkstad där idealen här på jorden fabriceras? Har någon Mod att göra det? Alltså
-Här har vi öppen insyn i dessa skumma verkstäder. Vänta bara ett ögonblick mina herrar Nyfikna mina herrar Våghalsar!
Era ögon behöver först vänja sig en smula vid detta falskt glittrande skumrask.
Så där ja, det räcker.
Var nu så goda att berätta. Vad försegår därnere. Tala nu om vad ni ser, ni som är så riskabelt nyfikna. Nu skall Jag be att få lyssna.
Jag ser ingenting, men jag hör destomera.
Jag hör ett svagt försiktigt, lömskt tisslande och tasslande i alla vinklar och vrår.
Det låter som om man ljög litegrann
- Något sötsliskigt och blitt klibbar vid varje tonfall. Det är svagheten som skall ljugas om, till förtjänst, kan jag förstå. På den punkten tycks det verkligen förhålla sig just så som ni säger.
Och vidare
Vanmakten som inte hämnas skall bli något gott. Och den ängsliga undergivenheten skall göras om till ödmjukhet.
Underkastelse under den man hatar skall bli till lydnad (underkastelsen, nämligen under en som påståtts gett order om denna underkastelse. Man kallar denne någon för Gud.
Den svages avsaknad av offensiv vilja, den feghet som han är begåvad med i så rikt mått, hans sätt att stå vid dörren som en tiggare och vänta
Allt detta skall få ett mer välklingande namn.
Tålamod- dygden framför alla dygder.
Jag älskar dig mamma.
The girl from ipanema, tillängnas mamma och pappa
Publicerat av Tindra-Annette Broström 
Publicerat av Tindra-Annette Broström 
Publicerat av Tindra-Annette Broström 


