SÄKERHETS-ANALYTIKERN BO HULDT HAN KAN HAN
maj 30, 2008
Jag bjuder Bo Huldt på Solglass. Hela året.
Låg utsträckt på soffan och slötittade då jag plötsligt hoppade till. Killarna i Brusgruvan MUST hade släppt ett dokument till Mats Knutson, och den klartexten handlade om att vi skall vara observanta på den röda osäkerheten från öster. Å där satt den tänkte jag, och sken upp som ”Sola i Karlstad”
Började skratta eftersom jag förstod att nu kommer det en brasklapp riktad till några inom Regeringskansliet. Behövde inte vänta länge förrän Säkerhetsanalytikern, Professor Bo Huldt uppenbarade sig i rutan.
Inslaget i Svt med Mats Knutson gick i korthet ut på att Försvarshögskolan tillsammans med MUST inte delar försvarsberedningens analys ang Ryssland, och att försvarsberedningen borde även ta hänsyn till det som pågår i de norra polartrakterna. Samt vi får inte glömma gasen.
Att ÖB Håkan Syrén inte instämde med politikernas uppfattning det brusade ju ÖB fram elegant för några veckor sedan på presskonferensen. Och han, han borde veta eftersom han var en MUSTIG bryggarkille tidigare!
Skål för SVT, Nyhetsprogrammen och Bo Huldt !
Lästips: Säkerhet i samverkan
Försvarsberedningens omvärldsanalys
MISSTANKE OM STEKAR AFTON IKVÄLL- NU SKA NI FAN FÅ DANSA TILL FUNKY DISCO 77
maj 29, 2008
Bobby Patterson – I Got A Suspicion (1977) Funk/Disco Rör på er nu!
Det är sådant groove jag är uppväxt med. När jag sprang nere hos Sidney och funkade loss! Så dansa på och lär er perspektivväxla….
BURMA: FÖRSIKTIG OPTIMISM OCH BAN KI MOON
maj 27, 2008
Bilden heter Tears of Budda och används med tillstånd av fotopoeten
Margareth Osju!
*Tears of Budda!
A single voice, its echo meets two slumbering voices. Three strong voices cries loudly, and awakes other sleeping tones of voices. Cooperating human whispers, will eventually become a roar!
Min tystnad ang Burma har varit medveten. Men jag har följt den intensiva rapporteringen. Och jag är imponerad av det massiva engagemang som visats. Och jag kan inte bli annat än berörd av den heltäckande rapportering jag/vi fått via tidningar och andra media.
Allt som har hänt gör att jag personligen känner en mycket försiktig optimism att Burma som land öppnas upp. Det är mycket som återstår och den Burmesiska regimen gör allt i sin makt för att inte tappa ansiktet inför sina anhängare. Men jag väljer att tro att besöket av FNs Generalsekreterare Ban Ki Moon förhoppningsvis har en dämpande effekt på den Burmesiska eliten och juntan. Och att hjälparbetarna som nu tillåts komma in gör att att de med sin närvaro kan överbygga misstron mot FN och ASEAN som finns inom delar av den burmesiska befolkningen och gräsrotsrörelser.
I rapporteringen har vi bevittnat svårigheterna att få fram förnödenheter och uppstart av det operativa hjälparbetet eftersom det finns för få hjälporganisationer på plats. En fd representant för läkare utan gränser fokuserade på att det är folkets behov som kommer i första hand och att det föreligger en fara i att dra igång hjälpprogram enligt traditionell stuprörsmodell, utan att först rådfråga den inhemska befolkningen vad de verkligen behöver.
Jag kan inte annat än instämma och jag hoppas att hjälporganisationerna övervägt att använda sig av det kontaktnät som vissa modiga buddistmunkar och studenterna kan erbjuda. För de om några tror jag kan se till att den ekonomiska hjälpen verkligen når fram till de avsedda mottagarna. Men återigen, det råder en problematik med ett sådant förfarande. Eftersom att utnyttja dem och deras nätverk vore att utsätta dem för stora stora risker och hot om ytterligare förföljelse.
Jag anar att inom olika grupperingar hos de Burmesiska gräsrötterna råder nog en tvekan och oro att FN med sin komplexa struktur ytterligare kommer att försena hjälpinsatserna. Det just för att även alla FN möten och förberedelser med bistånd tar tid.
Det kan då istället få en avskräckande effekt. Befolkningen påminns om juntans och elitens beteende. Deras strategi går ofta ut på att de förhalar sina åtaganden. De inhemska rörelser som finns på plats och som kan hjälpa till kanske känner sig tystade av olika strukturer och hirarkier inom de internationella hjälporganen.
Men personligen känner jag mig hoppfull och vill tro att medmänkligheten med världsamfundet FN i spetsen tillåts göra mer än att stå vid sidan och titta på.
Som medmänniskor har vi nu en unik chans att visa även i handling att brott mot mänskligheten aldrig aldrig någonsin kan accepteras. Det är vi som utgör den rytande och otystade rösten.
Vi visar som enskilda individer att vi i stort som smått tar vårt ansvar i FN missionen skyldighet att skydda-the responsibility to protect!
OM MANI PADME HUM!
Länktips finns på Burma ”Det finns inga ord kvar klicka på länken.
My personal letter to UN ang Burma
Besök fotopoeten Margareth Osju
The Global Center for The Responsibility to Protect
*Text: Margareth Osju translation Tindra-Annette Broström
Publicerat av Tindra-Annette Broström
Publicerat av Tindra-Annette Broström
Publicerat av Tindra-Annette Broström 

