RÄDSLANS KULTUR!

 

Flytande rädsla och flytande osäkerhet. Vanans makt eller maktens vana?

Lasse Bengtsson på Tv4 hade den goda smaken att bjuda in Annika Borg, teolog till sitt nyhetsmorgon idag.

Jag vet inte om ni läst hennes artikel i SVD, “Alla bär på ett frö till ondska” Om ni inte har gjort det så tycker jag ni ska göra det. I programmet samtalade hon och programledaren om vrede. Och hur sällan vi stannar upp och låter oss känna ilska.

Vi bloggar eller chattar. Och det kanske är mot den bakgrunden vi måste se de hätska och hotfulla kommentarer som florerar i de sociala medierna. Någonstans måste vi få pysa ut. Får inte ilskan eller vanmakten ventileras är det risk för att vi istället blir cyniska. För att cynismen är ett sätt att distansera sig från det som är svårt att ta in.

Det finns en påtaglig rädsla och osäkerhet i att känna äkta vrede. Om vi känner vrede eller ger uttryck för den så tystas vi effektivt. Dels av strukturer, det som jag kallar rädslans kultur. Eller kanske är det maktens rädslor.

Det är säkerligen många rädda människor som styr vår värld. Och det kan faktiskt vara så att det är just rädsla som fört dem till toppen. Samt att allt för många väljer att se vrede som en destruktiv och förgörande kraft. Jag tror det är en grov förenkling. Många tror ju även att kontroll också ger säkerhet. Alltså de vill kontrollera vrede men även oron.

Specialisterna i psykologi låter bli att tala om vredens upplösande kraft. Och som Annika Borg skrev ondskan bor i oss alla. Jag liksom hon har tröttnat på den psykologiserande tvärsäkerheten som presenteras av psykologikonnäsörer. I synnerhet då någon utsätts för sådan grymhet som i fallet med Engla. Men även det som hänt i Österrike och andra händelser som gett avtryck på vår samtid.

Nu talar jag inte om ondska eller hämnd i det destruktiva mörka, utan att få vara hederligt svenskt förbannad över sakers tillstånd. Men vi måste även få vara rädda eftersom rädsla är nödvändigt i en människas liv. Men varken rädslan eller vreden får bli förlamande. Jag avslutar med att citera Annika Borg.

“Att rutinmässigt stämpla och förklara ondska med att det är sjuka handlingar ­eller sjuka människor, skapar ett farligare vi och dom tänkande.

Förhoppningsvis är det psykologiska paradigmet på väg att bytas ut, eller åtminstone kompletteras.

Det behövs fler filosofer och teologer i diskussionen om vår samtid, om ondskan och människans alla sidor”

 

Andra bloggar intressant om osäkerhet  rädsla tystnad cynism vrede psykologi teologi