Söndagens Kalla Fakta var en intressant upplevelse efter att ha läst boken Hanteraren av Dick Sundevall. Jag kan inte förstå hur redaktionen tänkte när allt krut lades på den som i boken är utpekad att vara en tvivelaktig figur. Nuvarande Justitieminister Beatrice Ask var politiskt otydlig så klart.
Att programmet dramaturgiskt var intressant råder ingen tvekan om men i boken finns bättre spår att hugga och tugga på. Ex. ett lagbrott begånget i samband med att O.L redovisade hur länskriminalen arbetade med ”bevisprovokationer i en tvivelakting omfattning som angränsar till brottsprovokation.
Ett fall av uppenbar brottsprovokation redovisas och som O.L erkänner , Operation Räven. Ett ärende där en civilanställd från Dalarna har sålt uppgifter ur polisregistret och där den nu den av Thomas Bodström nådbeviljade P.R figurerat.
Fd. Justitieminister Thomas Bodström samt två andra politiker Hillevi Engström( M) och Margareta Person (S) borde varit med i programmet för att förklar hur det kan komma sig att de undlät att rikta kritik till dåvarande Justitieminister Bodström eller åtminstone ställt en fråga i Riksdagens frågestund.
Med silvertejpen påklistrad över munnen har de valt att tiga om förfarandet om olagligheter och brott begågna inom ramen för polisiär verksamhet och det som hände uppe på den dåvarande Rikspolischefens kontor. En dag då mappar överlämnades innehållande information sammanställt av den nu avskedade poliskommisarien O.L behandlades.I boken framgår även att dessa mappar oavsiktligt? destruerats. dvs. strimlats. Och jag tror det mörkas betänkligt fortfarande hur hantering av brottmål sker
Frågan jag personligen ställer mig är om Hillevi Engström M verkligen är en lämplig ledamot att sitta som allmänhetens representant i Rikspolisens styrelse. En folkvald som ska borga för insyn i polisens verksamhet och påtala brister om denna/denne finner något anmärkningsvärt.!
Jag efteryser en eller flera sanningskommission(er) och ett tydlig politiskt och etiskt offentligt samtal om dessa frågor innan beslut tas om dessa förfaranden som motmedel mot den s k systemhotande brottsligheten.
Jag avslutar med att citera Dick Sundevall.
”Ja kanske kan ibland en parlamentarisk insyn utgöra en lösning men då förutsätter det , att de folkvalda som har denna insyn inte låter grova olagligheter passera i tysthet. Deras uppgift är inte att medverka till mörkning- utan det är av den direkta motsatta anledningen de har placerats där” (källa boken hanteraren sid 359)
Interrogations, Confessions, and Entrapment
Legal Developments – The ethics of entrapment
januari 30, 2009 kl 7:08 f m |
Sundevall är en bra kille. Kände honom i min ungdom i Umeå. Rak och rätt. Myglet ska upp på bordet. Bodström är en skum filur, och det måste i dagen innan han blir nästa justitieminister. Asken är knappast bättre. Jag börjar tänka på Geijer, den gamle bordellkunden. Just justitieministrar måste vara vita, inte en Ask full av hemligheter. Kram från Uno i Ottan vid Köksbordet (ärligt betalt).
januari 30, 2009 kl 7:37 f m |
Hej Uno,
Ja det tycker jag också sedan kan de ta nya tag..
januari 31, 2009 kl 9:32 f m |
Nu kan jag inte avslöja min källa, men polisen använder redan (olagligen) de metoder, som polismetodutredningen vill göra lagligt. Hur ofta och i vilken utsträckning, är dock svårare att avgöra. Svensk Myndighetskontroll (Michael Gajditza), har även varit inne på detta, med en del avslöjande dokument.
maj 26, 2009 kl 3:10 e m |
uppdaterad med bilden ”Rymmaren” av Margareta Osju..