Följde nyheten om de ingripande tunnelbanepoliserna med stort intresse igår morse, läste tweetsen och RT ”ade i den mån jag själv kunde bidra med ngt. Lodade i den medföljande blogglänken med försiktig skeptisim. Tänkte att det att det kan vara missförstånd eller uppförstorad historia. Men det var ngt i den berättelsen som fick mig att inse att det här är ett övertramp av ingripanderätten, och visitation på allmän plats paragraf 19§ polislagen.
Och vad som glöms bort att nämnas av bloggare och i artiklarna är begreppet ändamålsprincip. Jag uppfattar att det har utövas något som kan kallas arrogant makt/myndighetsutövande. Display of power by arrogance. Men incidenten belyser också ett gott samarbete mellan vanliga människors användning av de sociala medierna i samråd med de traditionella mediekanalerna för transparens och genomlysning och diskussion.
Tydligen inser inte dessa konstaplar att deras uppförande riskerar att ytterligare urholka kollegors aktiviteter och projekt med att bygga upp tilliten från ungdomar efter senaste tidens händelser. Ex Norra sthlm och på andra ställen i landet ex Rosengård.
Så varför tillämpades inte ändamålsprincipen vid ett ingripande? Den regel som uttrycker följande. Tvång får endast användas för det ändamål för vilket tvångsmedlet beslutats. Får ej användas som indirekt medel t.ex. för att sätta en misstänkt under press.
De civila polismännens agerande står inte proportion till vad Jesper beskrev. Att framtvinga ett raderande av foton på stående fot är overkill. Men visst är det det ett tveksamt fall. Tror inte JO kommer finna ngt anmärkningsvärt men jag reagerar starkt på är att de ingripande som alibi för att pressa ytterligare beskyller honom för att vara påtänd
Filmar jag som privatperson ev tar foto på allmän plats är jag då en pundare, per se? Jesper Nilsson fråntas också sin mobiltelefon och pengar och poliserna ansätter honom med frågor om han använder narkotika.
Varför anses inte Jesper eller någon annan för den delen som en individ med civilkurage. Fler än Jesper kunde ha uppfattat situationen likadant och börjat fota eller filma.
De förbipasserande resenärerna kunde ju inte veta att de var poliser det kunde ha varit ”pundare” som gav sig på några andra illbattingar som de såg ut i sina civila kläder. Var finns polisetiken i det här?
Att anmäla för ofredande och brott mot PUL för att de känner sig bevakade och utsatta som civilpoliser och är oroliga gör det hela ännu märkligare.
De borde inte brytt sig om filmningen och fokuserat på ingripandet av den eventuelle illbattingen istället. De kunde ha tillkallat förstärkning De
De kunde valt en mer problemlösande strategi i syfte att förhindra konflikt.Civilpoliserna kunde bett Jesper stanna en stund så att de lugnt och sansat förklarat det olämpliga i att Jesper hade foton och att Jespers agerande störde dem i sitt arbete.
En arbetsmetod som med ett annat ord kallas dialogmetoden. Det som då kan uttryckas som display of respect i bemötande-situationen. De hade då uppfattats som ansvars-patrullerande synliga poliser. Det förhållningssättet hade kunnat rendera i positiva skriverier istället för badwill i rikstäckande media, en massiv twitter och bloggwave. Ett fenomen som ytterligare urholkat förtroende för polisarbete bland ungdomsgenerationen.
Nu brände de sig själva och misslyckades med uppgiften genom att andra resenärer i T-banan kom till platsen och de tvingades att uppvisa sin polislegitimation
Poliserna tvingas ta fram sin legitimation för att resenärerna runt om kring inte skall ingripa. Även mannen i biljettkuren, som jag nyss löst en biljett av, kommer ut och ber poliserna att ”i alla fall ta det lite lugnt, uppger Jesper Nilsson.
Det hedrar Jesper att han höll sig lugn och inte svarade emot. Han väljer att inte motanmäla utan har förståelse för att polisen gjorde sitt arbete.
Jesper Nilsson själv tänker inte upprätta någon polisanmälan. Det känns rätt bra. Jag känner mig inte upprörd eller så, säger han till Nyheter24.
Tvingade Jesper att radera bilderna Jesper utpressades av civilpoliserStefan Holgersson är både polis och forskare. Förutom att arbeta i ingripandeverksamheten tjänstgör han som förhandlare och dialogpolis vid Polismyndigheten i Stockholms län.
Johannes Knutsson är professor i polisforskning vid Politihøgskolen i Oslo, men är även verksam vid Polishögskolan i Solna.
Poliser trakasserade journalist
”Poliser trakasserar debattör”
bloggar Mary jensen MMK Anders Widén scaber nestor Lars Eric
Publicerat av Tindra-Annette Broström 
