Vad bjuder jag på och lite mer om mig

Välkommen till Osäkerhet och Tystnandet.

Det här är en blog som fungerar som en back upp till min blogg med samma namn

Ofta handlar det om misstro kontra kontroll i det nya övervakningssamhället. Samt musik här på WP eftersom jag är en inbiten jazz och fusion samt deep house fantast. Andra genres kommer att förekomma då musik är ett sätt för mig att bearbeta en massa gammal dynga.

Ibland handlar inläggen det om våra politikers salsatugg. Det som i finare rum kallas framing och re-framing. Jag kanske verkar barsk och vresig. Men då jag raljerar så är det med glimten i ögat. Jag har ett förflutet inom restaurang och telekomindustrin och är oerhört teknik och samhällsintresserad.

Intresserad?  Leta gärna i arkivet för det finns en hel del att gräva ur.

Ni får ha överseende med att jag inte kan alla funktioner ännu. Tränar.

Kommentera gärna mina inlägg och ni får vara språkpoliser och påpeka gärna stavfel etc. Jag är även lite dyslektisk så snälla ha överseende med att det kanske ramlar bort en bokstav eller ord. När jag är stressad  blir det fler stavfel samt fel på meningsuppbyggnaden men jag brukar gå tillbaka och korrigera mig själv. Jag har valt att inte alltid använda stavningskontroll för då glömmer jag lätt hur saker och ting stavas.

Jag vill tydliggöra att jag kommer inte att publicera påhopp som är kränkande dels för andra eller för mig.  Vanlig nettetikett alltså och jag respekterar allas åsikter. Men jag publicerar vissa namn i löptext enligt nya  regler i Pul 2007 . Där det framgår att det går att hantera och skriva  personuppgifter i löpande text  läs även här

All abuse kommer att anmälas.

Jag är korskopplad politiskt,  politiskt färgblind och bryr mig inte om vilken politisk grammatik som förespråkas. . Jag tycker att en bra idé säljer  sig själv.

- hoppas du hittar tillbaka för det gör mig glad.
 

Jag har ju blivit bloggillustrerad av Margreth Osju Arverud och i samband med det så blev jag ombedd att svara på några frågor. Jag är mamma till tvillingdöttrar som heter Felicia och Isabelle 16 år.

Vilka är dina förebilder, Tindra?Min mamma Berith som klarat av all den tortyrliknande behandling som psykvården erbjöd på 60talet. Och jag har alltid levt i skuggan av omgivningens rädslor över det som de har svårt att förstå. Det om något fick mig fick mig att inse att som människa måste vi måste våga stå för den man är. Och försöka att inte lyssna till omgivningen. Svårt, ensamt och tungt. Emellanåt hopplöst. 

Men det politiskt korrekta är inte alltid det rätta förhållningssättet. Det blir lite tårar av hopplöshet och tungsinthet och skammen och skulden över de misstag jag gjort men med erfarenhet kommer visdom förhoppningsvis. Och som någon klok gumma har uttryckt det. Det är i motvind vingarna stärks. Och jag tänker inte mörka om mitt brokiga förflutna.

 

Det är viktigt att försöka lära sig av andras rädslor och samtidigt rannsaka sig själv. Det så, att man inte per automatik gör ställningstagande för att provocera. Men jag har på något sätt alltid haft styrkan att våga gå min egen väg, trots att det varit svårt. Jag tror bergfast på att följa sitt hjärta, även om andra tycker det känns främmande. Det har givetvis inte varit lätt, utan ibland har det självfallet kostat mer än vad det har smakat. Det är det pris som idealisten och stigfinnare ibland får betala. Men jag står för mina val och de misstag jag begått.Som individ  når man ibland en punkt då man helt enkelt inte orkar slåss mer men resignation är farligt och förödande 
 

Uppväxten i Sunne,

 

Litet samhälle vilket gjorde att jag fick känna på lite av hur rasism och “utanförskap” kan kännas. När jag var ung haglade glåporden som oäkting, tattare, dårhusunge, idiot mm.

 

 

Barn fick inte leka med mig för psyksjukan kunde vara smittsam? Sådant gör att det väcks frågor hur människor kan bli så elaka. Jag var ett tänkande barn och gav mig i kast med stora frågor rörande makt och ledning redan då. Redan som sjuttonåring var jag intresserad av olika kulturer och hur strukturer påverkar positivt eller negativt. Samhällsfrågor och statskonst har alltid varit ett av mina största intressen. Och min starkaste drivkraft är nyfikenheten och ifrågasättandet. Mitt andranamn borde nog vara varför?
 
Morfar

En enkel men bildad människa (skogsarbetare) som läste in folkskolan via Hermods brevskola då han blev pensionär. Han ledde studiecirklar om bl. a. värmländska diktare och var även ordförande i De Hörselskadades Riksförbund DHR. Morfar Bror värnade om de handikappade som inte hade det så lätt, och som liten flicka var jag med på dessa studiecirklar. Jag lärde mig mycket av de äldres, samt handikappades samtal, om poesi och det nu så uttjatade begreppet ”utanförskapet” Fröding, Dan Andersson, Ferlin. Du som är poet vet ju att dessa herrar själva levde i marginalens provinser.
 
Hemma talade vi alltid vardagspolitik och det blev liksom en ritual att sitta och titta på nyheter valvakor och sedan samtala och ibland gräla om det. Morfar var inte aktiv politiker men väldigt insatt och han tyckte att man hade det ansvaret i vårt demokratiska land. Som medborgare var det nästan en plikt i att bilda sig en politisk uppfattning. Det spelade ingen roll vad men man skulle delta och diskutera. Han var med under andra världskriget så det satte nog sina spår. Han upplevde transiteringar och tyskar invid värmländska gränsen och det påverkade honom starkt. Mamma föddes 1938 precis då kriget startade. 

Rolf Edberg
Författare,  coach Ambassadör och en Miljövän av stora mått, där var han något av en pionjär. Hans insiktsfullhet och hans mod att vara obekväm.

Han värnade om de unga och var av den åsikten att det de unga skall ha en chans att få komma in i de politiska finrummen och det är en åsikt jag delar i allra högsta grad. För mig har han blivit en av mina stora ikoner. Hans första bok heter Ge dem en chans. Den skrevs 1939 ett år efter min mammas födelse.  

Dalai Lama
Så klart och jag har alltid dragits till den österländska filosofin, Buddismen som bygger mycket på generositet och omtanke.
 
Dag Hammarskjöld,
För hans okuvlighet och hans mod att våga ta tag i de svåra frågorna. Han vek inte undan trots ibland hård kritik. Han var även en idealist som ständigt utmanade sina egna fördomar. 

Jan Eliasson.
Hans insatser för freden och för den ödmjukhet han uppvisar trots den statsman han de facto är. När han är på TV  råder största möjliga tystnad koncentration och fokus. Jag suger i mig hans budskap.. Sannerligen en förebild. Jag vill se mer av honom i svensk politik och hade gärna sett honom som socialdemokraternas partiordförande.

Olof Palme
För hans brinnande engagemang för orättvisor. Och att han lyfte blicken från Sverige ut mot resten av världen. Det fick mig att förstå att vi är en del av något mycket större och att vi lever i ett mycket privilegierat land. Efter hans död så slocknade något inom mig. Men när Anna Lindh mördades gjorde det att jag inte orkade engagera mig partipolitiskt, vilket jag hade tänkt.

Nu känns det som all politisk grammatik ibland är väldigt oärlig. Många väljer att bli politiker för att främja sin karriär. Det äkta engagemanget finns nog hos många men tyvärr, det har blivit för mycket rävspel och affärer som förtar lusten och det äkta i att brinna för något.

Selma Lagerlöf

Måste ju ta med henne eftersom hon inte bara var författare. Hon var även lärarinna och en skicklig pedagog. En kvinna som värnade dem som inte kanske hade det så bra. Den damen drog sig inte för att ibland lära en och annan kommunpolitiker att veta hut. Hon arbetade även b.la med fredsfrågor. I år är det ju 150 år sedan hon föddes så det skall vi fira. 

 

Hon var en barsk tant, men rättvis. Många vet inte att hon i tysthet hjälpte okända konstnärer eller blivande författare med att skaffa pengar genom att skriva till olika instanser och be om gåvor för att hjälpa dem. Hon var ju fattig ett tag innan hon slog igenom.   Jag upplever henne som ganska egensinnig, humoristisk och en feminist! Hennes berättelser har alltid en underton och det handlar om “övergivenheten” då man lever i marginalen och fördomar hur det såg ut på den tiden. Jag vet inte om du läst henne men jag tycker du börja med Gösta Berlings saga. Den är underbar.

 

 

 

Vad skulle du vilja säga till dagens föräldrar?
 
Till dagens föräldrar vill jag säga att vi vuxna måste bli bättre förebilder. Vi måste bli bättre på att lyssna på de unga och börja behandla dem utifrån ett vuxen-vuxen perspektiv. I det ingår även att det blir konsekvenser av en felaktig handling. Vi måste sluta upp med värderingssjukan och inte alltid döma och fördöma. Idag pågår ett assymetriskt moraliserande som är förödande. Samhället måste ge människor en ärlig chans att få komma tillbaka om de begår fel etc. Bort med det snövita och in med mer av svarta svanar….skratt. Mångfald på alla plan inte bara etnisk är berikande och vi måste lära oss att samtala om det som vi ofta inte väljer att samtala om.  

 

 

 

 

Vi måste bli bättre att erkänna då vi som vuxna gör fel mot barnen och i övriga samhället. Vi vuxna måste vara öppet självkritiska i vår dialog med dem. Vi måste lära oss skilja på den orätta handlingen en människa gör och personen bakom och att man kan bara göra sitt bästa utifrån det man förstår.
 
För att i sanning kunna hjälpa en annan måste jag förstå mer än han. Men först och främst måste jag förstå det han förstår. Så länge jag inte gör det hjälper det honom inte alls att jag förstår mer .
(Sören Kierkegaard)
 

Mitt Credo:
Bakom varje orätt handling finns en historia.

Eller Rolf Edbergs. Det förgågna kan observeras, framtiden bara skapas.