Har herr Littorin drabbats av borglighetens osäkerhetssymptom

Hej

Förra veckan var vansinnigt intressant. Vår arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin fick i gång en debatt om akademiska betygs värde. Vår arbetsmarknadsminister är en produkt av 80talets bratsmentalitet och gjorde som så många andra åkte till USA och surfade på vågen *the selfmade man*

Den ädele borgaren från förr som signalerade måttfullhet, strävsamhet och intellektualism är endast ett minne blott.

Jag tyckte det blev ganska dråpligt när en s.k. lagspelare körde sitt eget spel. På klassiskt och osäkert borgarmaner frossar vår arbetsmarknadsminister i kvantitet istället för kvalitet och drabbades av s.k. titelsjukan. Han stred för att upprätthålla sin fasad och sin spelposition. Med en tjurs envishet ville herr Littorin fortfarande hävda sin Masterexamen och tog inte ett uns hänsyn till Alliansens politik som helhet.

Han tänkte tydligen inte ett dugg på vad skolministern Jan Björklund försökt att fastställa med Alliansens skolpolitik. Ordning och reda och vikten av betyg som anger en individs kunskapsnivå och färdighet..

Det drama vi bevittnade var ett klassiskt felgrepp som osäkra och nervösa borgare gärna hemfaller åt. Nämligen att hela tiden vilja sträva snett uppåt oavsett om man har täckning för det eller ej. Man vill med symbolers formspråk fastställa att man är *någon* att räkna med.

Hade däremot arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin varit trygg i sin roll och med sina övriga färdigheter och kunskaper hade han släppt taget om sin köpta examen relativt snabbt. Eller utmanat någon från den akademiska världen att opponera på sin uppsats. Vad som nu ställs lite på sin spets genom förra veckans händelse, är är att de nya moderaterna glider betänkligt vad gäller pålitligheten. En del av statsråd framstår som allt för anonyma eller som potientiella bluffmakare. Pinsamt!

Jag inte hjälpa att förundras över Alliansens politik för den verkar vara kopierad ur en bok som heter den kreativa klassens framväxt skriven av Richard Florida. Där beskriver han en ny klass den kreativa klassen som genom talang driver fram en ny sorts ekonomi, den Kreativa ekonomin i den coola staden. Man formar kreativitesstrategier och den kreativa klassen skapar med sin coola livsstil nya tjänster i hemmet etc. Det är ingen överklass i egentlig mening men pga sin urbana och rörliga och snabba livstil 24-7. Behöver *den nya borgaren* hjälp med att påta i trädgården. Den nya kreativa människan coachas, får hemmen stylade och quickfix guidning gäller livsstilsval och har mentorer till hjälp för att locka fram sina talanger. Arbetsplatser och ”coola cities” bygger på att attrahera och behålla och vårda den talangfulla individen.

Personligen tror jag det är därför som de husållsnära tjänsterna fått så stort utrymme i alliansens politik. För enligt utanförskapskatekesen är de som hamnat vid sidan om inte lika kreativa och talangfulla, utan skall nöja sig med att passa upp på dessa coola människor i de coola städerna. Det Utanförskapsevangelium som Sven Otto Littorin gärna hänger sig åt att predika.

Skall Alliansens nya coola politik få fäste och kunna utmana rättvisepatoset hos Mona Sahlins oppsoition, måste man genast börja vårda de som ingår i utanförskapets landskap.

Det är viktigt att börja betrakta utanförskapet som ett fora där talangfulla individer blommar med en given plats i den coola stadens arkitektur. De outblommade individerna skall inte enbart ägna sig att rensa den kreativa klassens ogräs i rabatten

Återkommer under dagen.
Tindra-Annette

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: