HAR FÖRÄNDRINGAR ETT PRIS OCH VAD KOSTAR DET I SÅ FALL?

Publicerad i min moderblogg i januari 2007

Jag lyfter på min tankehatt och sätter på mig en ny. Vilken färg den skall få det vet jag inte. Ännu! Jag tror den blir svart.

Våra nya regering hammrar omsorgsfullt in begrepp och föreställningar om utanförskap. Några figuranter gör tafatta ansatser till ”ageranden” om hur man skall kunna bryta denna olägenhet. Handlingarna skall givetvis någon annan utföra.När dagens professionella aktörer och debattörer väljer att tala om utanförskap, förändring och tillväxt så betyder dessa ord inte något om man inte sätter dom i ett sammanhang!

Ingen av de aktörer som jag hör nämna begreppen verkar ha en aning om hur det är att leva i den verklighet ,den ”sociala konstruktionen” som de väljer att kalla utanförskap.

Inte heller väljer intervjuare att ställa stringenta och utforskande frågor om varför informanten tror det skulle bli bättre med just sin modell eller sitt partis förslag till lösning. Och att informanten skulle redovisa de negativa konsekvenserna av sina beslut kan vi medborgare glömma.

Närvaron av förståelse och uppriktighet lyser alltså med sin frånvaro.

Jag uppfattar att det kan vara så att förändring/utveckling eller reformering är en framåtriktad skeende som ständigt pågår. En immanent rörelse, dvs. ett inneboende skeende som ligger i förändringsbegreppets natur.  En företelse som vi inte kan tala om så ytligt, som en del aktörer väljer att göra.

Alla som har arbetat eller arbetar med ovanståeende begrepp vet hur slitsamt och ont det gör innan man når fastställt resultat. ett s.k.genombrott. Förändringen är till sin natur oftast smärtsam men gör gott då man förstår vad som hänt .

För att en förändring utveckling eller tillväxt skall komma tilll stånd krävs det att vi inlemmar nya tankememer och använder oss av synvändor (samreflekterande med andra och med andra utgångspunkter än den vi tidigare hade). Vi måste börja komma ifrån vårt förgivettagande och gå i motpartens skor för en tid.

Jag häpnar varje gång jag som åskådare bänkat mig framför morgonsoffan och tittar på när ”proffstyckarna från ”tänktankar” uttrycker sina protosanningar. Det känns som de är fastlåsta i tankemönster och väljer att medvetet inte lyssna till vad de andra inbjudna gästerna faktiskt säger.

Man kan likna det vid att ”tänkaren i tanken” talar genom att hon eller han sjunger sin sång eller spelar sin skiva. Men i min värld har den hakat upp sig. Inom förhörsmetodiken skulle aktörernas upprepande kallas för ”hammarmodellen” en sorts förhörsteknink

Dvs. man hammrar in ett budskap och hoppas på att åhöraren tror på det som sägs. Den som är satt i utanförskapet förblir en ”nyttig idiot” och budbärarens motiv till att hålla sig fast vid sitt förgivettagande.

Samhället är på väg att transformeras det tror jag det flesta är överens om. Men hur mycket skall den här förändringen få kosta. Det är därför jag vågar fråga.

Har tillväxten och utveckling ett pris och hur och vad mycket kostar det i så fall.

I Innerlighet och fortsätt må bra
önskar Tindra-Annette

Margaretha Osju Fanclub

Gå till Margretha Osju här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: