TOP SECRET/SPOKE- DENIABILITY eller ACCOUNTABILITY?

uppdaterad och rättad blir inte klok på detta verktyg ibland då det grötar ihop sig och blir fel.
Angriper vi FRA-lags dilemmat från fel perspektiv? Wilhelm Agrell menar att sekretessen bygger upp en misstrons murar. Men att vi inte ska vara oroliga att våra mail scannas utan anledning. Ingen kan väl ha undgått att jag länge hävdat att kontrollstationerna FUN, försvarets underrättelsenämnd måste ges ett tydligare fullmakt. Eller så avvecklas denna och allt läggs under integritetsskyddsnämden.
Fullmakten ger nämligen svaret på vilken grad av accountability (ansvarskyldighet redogöraransvar) vi medborgare kan kräva. Våra lagstiftare och många av oss kritiker fokuserar på metod. För att få balans måste vi kritiker nu fokusera på mandat.

Just nu har jag hamnat i en frågeställning med mig själv. Och jag har en känsla av att vi kritiker tittar på FRA-lagen ur ett perspektiv. Vi fokuserar för mycket på inhämtningen och hur den ska regleras och strypas från samverkanspunkterna.

Vi har i dagarna fått kännedom om att det faktiskt skett en ändamålsglidning ang. vad FRA sysslat med. Men utredningen är inte klar och jag kan tänka mig att datainspektionen inte kommer att kunna rikta någon anmärkning ang. FRA försvarets radioanstalt och förfarandet.

Det var råa underrättelser (rådata) det handlade om. Och mycket av det insamlade kan ju faktiskt härröra från öppna källor. Och ett skäl för att inte avidentifiera det biografiska datat kanske kan förklaras med.  Att nu har kontrollaktörer möjlighet att kunna undersöka om att kartläggningen som gjordes av FRA på beställning av en annan myndighet, faller inom ramen för FRA’s interna instruktioner. Givetvis då relaterade till det fält som angetts.

En viktig aspekt vi kritiker inte får glömma är faktiskt att om inte nationer får byta underrättelser med varandra så kan spänningarna öka istället för att minska dem. Och vi är alla rörande överens om att vi som landet Sverige ska fortsätta vara en hängiven förespråkare fred och stabilitet. Och att inhämtning utan reglering skett sedan urminnes tider. Och att det är ytterst tveksamt om det överhuvudtaget går att reglera med hjälp av internationellt enhetlighet. Vi ska se underrättelserna från alla tre benen D v s:

Underrättelseinhämtning via HUMINT. Inhämtning via människor intervjuer eller dokument från öppna eller slutna källor.

OSINT som kan gälla insamlandet av info gällande vapenslag, naturtillgångar via öppna dokument och forskarrapporter.

SIGINT den tekniska som då signalspaning och kommunikationsspaning hamnar under.

Dennis Töllborg försökte få fram att underrättelserapportering ska ses som en kedja av bevis för att nationen ska kunna fatta självständiga policy beslut om framtiden. Det var vad jag hörde i det spretiga och ibland arroganta pratet igår. Självklart är det bra att Sverige gör en egen analys som ska jämföras med de andra aktörerna på underrättelsemarknanden. Men hur mycket av en handelsvara som denna underrättelseprodukt kan och ska få vara, måste undersökas närmare.

Som vanligt då ”experter” ska figurera ska får jag en känsla av att vi vanligt intresserade inte har förstått något eller kan något. Det är endast ”auktoriteten” som känner till något av vikt. Deras förståelsehorisont går utan på allt annat. De om några bör faktiskt ändra sina mindsets. Det är något som underrättelseexperter och spionkonnesörer och spionrävar känner till från sitt yrkesområde. Där är det en tillgång att tänka utanför lådan.

En viktig fråga att ställa i det här sammanhanget är ”hur mycket är tillräckligt data” för att underrättelserapporten/analysen ska ge ett underlag av kvalitet. Då spelar det ingen roll hur mycket det trålas. Vi ska eftersträva att vi har de skarpaste underrättelseanalytikerna vi kan få tag på. Sökbegreppen ska rikta in sig på rätt sak, istället för att vi vanliga medborgare ska förledas att tro att spioner och andra bruskillar hela tiden gör saker rätt.

Gårdagens beteende från Dennis Töllborg oroar mig. Hans inställning ihop med debattarrangörerna ströp bredden i samtalet. Ska människor med specialistkompetens vara med måste de slänga bort sin överlägsenhetsmantel. De måste anpassa samtalet så att även tvtittarna förstår djupet i det sagda. Jag blev enbart irriterad.

Attityden och programledares förkärlek till att låta de med djupare kunskaper få dubbelt så lång prattid bidrar till att de andra i panelen tystnar eller så blir de avbrutna (tystade) av programledaren vilket hände ett flertal gånger.

FRA förespråkarna kunde själva även bidra med att förtydliga vikten av att underrättelseinhämtning och taktisk informationsfusion giltighet. Att insamlandet utgör en stomme i beslutsfattandet. Att bra rapportering och analys är till för att att minimera en överraskningsattack. Att kartläggning och underrättelsetjänsten syftar till att ge bra eller god eller mycket god kännedom om de aktörer som skulle kunna innebära en stor påfrestning för nationen.

Lästips. The Real Intelligence Failure? Spineless Spies.

Who guards the guardians

se debattprogramet FRA svt

Från ett ägghövve till ett annat. Glöm inte vändstekta ägg på bröna!

Från ett ägghövve till ett annat. Glöm inte vändstekta ägg på bröna!

2 kommentarer till TOP SECRET/SPOKE- DENIABILITY eller ACCOUNTABILITY?

  1. LUXD skriver:

    Läs det här om ”Jokern Töllborg” på följande länk http://kimo08.wordpress.com/
    Han var ju tidigt ute och påpekade underrättelsetjänsternas övergrepp och nu tror många att han är anhängare av FRA-lagen när han snarare, enligt länken ovan, är irriterad över att den här, enligt honom, något ”naiva” upprördheten om FRA kommer lite försent. Det är hur som helst en intressant analys om anledningen till Töllborgs tredje-vägen-reaktion.

  2. Hej igen. Ja du appropå debattprogrammet så kan jag inte annat än instämma med författaren till länken du förmedlade.

    Jag hade allt varit inne och kommenterat hos Kim och skrev att jag inte kände inte igen Dennis Töllborg den dagen. Det eftersom han ofta mycket tydligt brukar förklara det där med accountability och mandat (fullmakt)

    Jag bifogar en lite text som heter ”of this you may not speak” som Dennis Töllborg författat till DCAF ang Torsten Leander fallet. på sidan 11 och framåt beskriver han den svenska kvasi accountabilityn, SÄPO och transparens.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: