Räcker det med att förlåta?

mars 31, 2010

Uppdaterad med ny länk 20100403

Skvaller, tissel och tassel. Du är ful. Hora. Äckel. Vet du vad hon/han har gjort?

Ännu värre är hur vi vuxna ofta deltar i olika härskarspel på våra jobb. Det som kallas vuxenmobbing. Vi är många som deltagit i dessa subtila former av att få känna tillhörighet. Att få vara någon, bli en insider. Vi har säkerligen själva deltagit i mindre smickrande samtal på en arbetsplats. Händelsen i Bjästa är ingalunda ett isolerat fenomen.

Det är djupt mänskligt att vilja känna tillhörighet. Och skvaller och baktaleri blir det förenande som binder oss samman. Det blir ungefär som när vi var små och  fick veta en hemlighet som vi absolut inte fick berätta om. Tror inte det är någon som inte minns hur det kändes att få vara en utvald. Katarina Wennstam skriver i Svd att vi måste se allvaret i skitsnacket

Jag har tidigare berättat om fenomenet medberoende, och social negativ kontroll. Bjästaexemplet är ett sådant i dess grövsta form. Ingen har glömt fallet i Rödeby. Det väller in välmenande tips och råd. De flesta av oss vet vad som borde göras men inte gjorts.

Jag brottas med ett antal frågor och har gjort länge. Hur många av dem som yttrar sig skriver kommentarer och nu går med i facebookgrupper, motarbetar fenomenet i sitt omedelbara närområde? Hur många av de ca 170.000 i den facebookgruppen för att stötta Linnéa gör något för en människa i sin omedelbara närhet?

Jag tror nämligen att om vi tittar oss omkring kommer vi att upptäcka att vi känner någon som blivit utfryst , mobbad. Och vi gör inget trots att vi vet att det pågår.

På senare tid har det begreppet civilkurage blivit ett politiskt slagträd. Det har ordnats galor och vi delar ut pris till de människor som vågar sätta ner foten. Mycket hedervärt och bra. Vi har  politiska partier som vill lagstifta om att civilkurage ska bli lag. Dvs att det ska bli olagligt att inte ingripa om någon i närheten far illa. Tanken tilltalar mig.

Men den har en bitter eftersmak eftersom vi på senare tid har fått kännedom att inom de politiska sammanslutningarna förekommer olika grader av härskartekniker. Utfrysning och kanske även ibland mobbing som då kallas samarbetssvårigheter. Visslaren, the whistleblower är en syndabock och uppfattas som illojal. Denne mobbas. Skvallerbytta bing bång, går i alla gårdar, slickar alla skålar.

Problemen måste adresseras tydligare inom alla organisationer och företag. Det lär ju inte minska i samband med att det slimmas och effektiviseras. Då blir homeostasis allt tydligare dvs motståndet mot att blottlägga konflikter uppenbar.

Metodicum har konferens  14-15 april och skriver följande i sitt programblad. Dagens arbetsliv med dess snabba förändringar behövs stor förmåga att handskas med relationer. Var tionde anställd upplever problem med mobbning och personlig förföljelse. De som bevittnar mobbning på jobbet får liknande problem som den mobbade.

Lars Lindström Expressen är inne på samma tema Att säga ifrån är karriärmässigt ett självmord och inne i artikeln kan vi läsa följande

Precis som i många andra fall anger arbetsgivaren samarbetsproblem som orsak.Professor Lennart Lundquist säger att han blev tvungen att börja studera evolutionsbiologi för att leta efter orsaker till att whistleblowers blir utstötta.

– Det följer en lagbundenhet som är märklig. Jag tror det är genetiskt betingat. När vi drog omkring i flockar hade vi inte råd att ha människor som som sa ifrån.

Jag avslutar med två frågor som ställs i programbladet där dessa frågor ska adresseras. Vad är trovärdighet och förtroende? Räcker det med att förlåta?

Media

Svd Vi måste se allvaret i skitsnacket, Katarina Wennstam

Expressen Lars Lindström Att säga ifrån är karriärmässigt självmord

Seminarium i Stockholm Metodicum 14-15 april
Arbetsplatsmobbning – kränkande särbehandling i arbetslivet

Uppdaterad med länk 20100403
Interna varningar bättreän offentligt bloggande om whistleblower i tidningen lag & avtal

Annonser

Är det synd om Jan Guillou-Journalistikens Agent Provocateur?

mars 21, 2010

Jan Sverre, Journalismens Agent Provocateur

Jan Sverre Journalismens Agent Provocateur.

I går hade journalistskrået sin årliga firmafest och delade ut guldspadar och den gyllene dynamon. Jag bjöd in mig själv till Bambuser där prisutelningen sändes. Till förrätt serverades skagenröra och huvudrätten bestod av oxfilé och potatisgratäng.  Det serverades även en hord av svårbegripliga skämt om bloggfenomen och twitter. Pris delades ut till hashtaggen som konkurrerade med snabel-a.

De senaste dagarna har det spekulerats i vem som kommer få priset för bästa grävet större dagstidning. Och för mig kom det inte som någon större överraskning att det var de nominerade Journalisterna som upptäckt att Jan Guillou uppträtt mer tvivelaktigt än vad den stora allmänheten anat som vann. Vad gäller priset till guldspade riksradio så fanns mina tankar hos Johan Liljenengrens familj denna kväll. Ett polisingripande som har stora likheter med Osmo Vallofallet, och jag hoppas att någon initierad vågar lyfta frågan om CCTV i polisers piketbilar.

Jag håller med om att någon ‘spion’ enligt klassisk betydelse är han inte. Kanske? Men han passar in på en’ frame’ som inte nämns i den nu infekterade diskussionen om den semantiska definitionen spion agent eller underrättelseofficer.

Jan Guillou är  journalimens agent provocateur, och kanske den störste. En person vars handlingar och ageranden kan jämställas med informantens roll. Journalistik innehåller i mångt och mycket inslag av agent provovcateurens arbetsmetodik, taktik, men är mer känd som ‘att wallraffa. Och personligen har jag alltid beundrat Jan Sverres stilistiska förmåga och läst de flesta av hans böcker. Men det förhindrar inte att jag ibland blir trött på den arrogans han uppvisar emellanåt.

Jag ett har stort blödande sår i mitt hjärta och själ, det är obehagligt att som mamma åse hur hans förlag ihop med en författare, sitter och tjänar grova pengar på ett piratkapat namn i en serie ‘kioskhittepå’  inom deckargenren. Kalla det stentur om ni vill för mig innebär det otur och smärta.

Blodspengar -Poine’ är ett annat begrepp som är passande här. Och ja jag uppfattar det som cyniskt då det inte rör sig om litteratur inom dokumentärgenren.

Det jag beskriver är en historia som egentligen är ett scoop för en person med ett grävarintresse av rang och min  förhoppning är att den eventuella vinsten böckerna om Irene Huss ger honom och hans fru, är att de oavkortat skänker den som straffpengar – blodspengavgift till fredbaskrarna kamrathjälpen och polisens kamratförening, Stockholm, eller Polishögskolan PHS. För att de behövs till forskning inom fältet PTSD Post traumatic stress disorder och anhöriga.

Är det synd om Jan Guillou då agent provocateur activities raise ethical and legal issues? (källa wiki)

Förtydligande 2010 03 31 jag har kopplingar till det nämnda namnet så att det inte ska råda några oklarheter.

Media

Expressen Thomas Mattson Guldspade – och i morgon skriver Guillou på Sidan 4

Guldspade för Expressens Guillou-avslöjandeArbetsbeskrivningen

Jan Guillou  sid 4 Jigenius begriper inte sakfrågan

Aftonbladet De fick Årets guldspadar

Föreningen grävande journalister arbetsbeskrivningar m.m

följ mig på twitter


29 Maj Fredssoldatdagen. Yxorna är värda det bästa.

mars 19, 2010
29 maj ett datum jag lägger på minnet.

Fredsbaskrarna - Kamrathjälpen Plusgiro 444 08 91-2

Jag låter den här videon berätta hur jag känner. Jag har följt frågan under några år eftersom jag är en MöP men inte en sådan där stridsmöp utan av genuin omsorg att Yxorna i fredens tjänst får det bästa . Och här är jag helt enig med Försvarsminister Sten Tolgfors.

Få människor förtjänar vår respekt så som de som tjänstgör i Försvarsmaktens internationella insatser för freden

Gula bandetkampanj expressens namninsamling 2010 02 08

DN Nu stärker vi stödet för Sveriges veteraner Svd

gulabandet från expressens namninsamling.


ECT eller hibernalhatt?

mars 15, 2010

uppdaterad 2010 03 16 med ytterligare en länk.

Att elchock Ectbehandlingar ökar är egentligen ingenting att skämta om och det oroar mig attmånga allt oftare väljer läs läkare rekommenderar denna form av behandling.

Jag förstår att det finns de som känner sig hjälpta. Men att behöva läsa i inledningen av SvD’s artikel att patienter informeras dåligt om kända biverkningar borde generera varningslampor även hos allmänheten.

I Socialstyrelsens rapport, som presenteras i veckan, kritiseras vården för att de inte informerar patienter tillräckligt om biverkningar och inte tar hand om dem som får problem efter elchocksbehandling.

Men som sagt psykvården är på väg mot sextiotalets exprimentella ytterkanter.  Och att informationen är bristfällig ang psykofarmaka i övrigt mot olika depressionspreparat måste vi även konstatera. Ett känt faktum är för att orka vara psykiskt sjuk måste man vara otroligt frisk om ni förstår denna oxymoron.

Precis som det anges i artiklarna i så måste patienten föstå vad det är som sker och inte sällan har de inte heller kontaktpersoner som tillvaratar deras intressen. Fråga de som fått hibernal och använt hibernalhatt de vet vad detta handlar om

Jag som oftast är motståndare till ytterligare register pga den personliga integriteten känner faktiskt att i det här fallet är det motiverat. Samt att jag hoppas att  de med psykiska funktionshinder inte blir ett slagträ i valkampanjen 2010.

Det väljarsegmentet har blivit svikna allt för ofta. De om några är offer för det som ofta omnämns som inlåsningsmekanismer i andra politiska sammanhang.  I synnerhet då välmenande politiker säger sig vilja bryta utanförskapet för de utsatta grupperna som sällan har ngn röst.

Gör skillnad och släpp fram dem med den autentiska rösten som har erfarenhet av problematiken när viktiga beslut ska fattas.

Lästips media
Svd Drabbades av minnesluckor

Livslusten hålls uppe av elchocker


Samverkan, samordning, uppföljning betonar Pierre Espérance chef RNDDH ang Haiti

mars 9, 2010

Pierre Esperance National Human Rights Defense Network RNDDH

Pierre Esperance National Human Rights Defense Network RNDDH Sunne Bibliotek 8 mars 2010

Igår hade jag förmånen att få träffa  Pierre Esperance Director National Human Rights Defense Network RNDDH som är på besök i Sverige för att beskriva situationen i Haiti just nu. Precis som i dagens artiklar i Svd betonade han vikten av samordning och framför allt uppföljning och kontinuerliga utvärderingar av de humanitära och de ekonomiska insatserna som utförs

Samt att samverkan alltid bör ske ihop med det Haitiska folket.  Något som inte sker idag.  Det interanationella samfundet borde ha lärt av erfarenheterna  från Tsunaminkatastrofen. För även där talades det om samverkansproblem emellan de olika hjälporganisationerna på plats. Och mellan lokalbefolkning och inflygna hjälparbetare.

En annan intressant reflektion som han delgav var att fängelserna i Haiti inte är jämnade med marken utan beroende på den omfattande korruptionen så blev fångarna mot viss summa utsläppta. Vatten finns och man får tom hjälp från Domnikanska republiken, vilket kan innebära att spänningar mellan dessa gamla rivaler upplöses.

Jag kommer att be Pierre kommentera dagens artiklar i Svd ikväll då vi ska till Karlstad där han håller ytterligare en föreläsning. Även SIDA och UD kommer att informeras under veckan.

Summary in english

Pierre Espérance Director National Human Rights Defense Network RNDDH on his visit here in Sweden. First stop Sunne 8 mars 9 mars Karlstad. SIDA and UD is also on the agenda.

His main concern right now is that there is an imense lack of coordination from the helporganisations and NGO’s. He stressed on the fact that they do not cooperate well with the Haitian people. This is a a primary goal in a contry that has non-functioning andgenetic fragile state apparatus.

He also  would like to see more efforts for an effective followup, monitoring and evaluation of economic and human aid efforts.

Lästips

Senaste Rapporten från National Human Rights Defense Network RNDDH  Sitution Génerale du pays aprés le sésme 12 janvier 2010
nu endast på franska men den kommer inom kort på engelska

Siten på engelska helhet som beskriver vad Organisationen gör


Media

Tältlägren på väg bli permanenta

Haitioffer amputerades i onödan


Vilken man eller kvinna skulle du vilja be om ursäkt idag?

mars 8, 2010

Margaretha Osju Fanclub

Internationella kvinnodagen International womens day. Det är ngt jag saknar i rapporteringen av denna dag. Och det är kvinnors förmåga eller är det oförmåga till självreflektion.

Det är väl bara att ta fenomenet svenska hollywoodfruar och den hätskhet som florerade ang Anna Ankas utspel. Jag följde den twitterdebatten och tänkte att nu är vi kvinnor igång igen. Hur ska män ens vilja ta oss på allvar när vi beter oss mot varandra på det här viset.  Eller att man i ngn sorts pseudofeminism hänger upp sig om man rakar bort oönskad behåring och sminkar sig eller har några millar på kontot. Jag blev inte direkt förvånad över alla de elakheter som somliga vräkte ur sig då.

Nu under dagen så har det pågått ytterligare ett sandlådekrig på twitter då vissa i den rödgröna feminismens namn ondgorde sig över att de nya moderaterna  på internationellt vis skriver eller säger happy international womens day. Dvs gratulerar kvinnor på sin egen dag.

Herregud det finns ingen som äger kampen om kvinnors rättigheter. Vi kan alla bidra och göra tillvaron lättare för varandra.  Vore bättre att ödsla energi och kunskap åt de viktiga frågorna istället för att hänga upp sig på en fras.  Svd skriver även kvinnorna måste ändra attityd om jämlikheten inte bara ska gälla på pappret. Och det syftar givetvis på pjäsen Sanna kvinnor, den tar upp aspekten om medberoende. Och det fenomenet kan se ut på många vis.

Jag sitter här och funderar på hur många kvinnor som går hemma och mår dåligt för att andra kvinnor gaddat sig samman och kanske subtilt mobbat eller på annat sätt visat sin missunsamhet. Medberoende blir de som då tyst sett på men känt obehag för det de har vetat varit fel.

Mary Jensen MMK hade upp liknande tankar i sin postning idag. Jag känner så väl igen mekanismerna hon beskriver i sin postning är kvinnorna sina egna värsta fiender.

Följande är väldigt sorgligt att läsa; Den tristaste kritiken kom just från andra kvinnor. Jantelagen finns här som en böld, vi slåss mot den varje dag. Men vill kvinnor uppnå jämlikhet så ska de inte slåss mot varandra utan uppmuntra och hjälpa varandra. Vi blir så att säga själva en naturlig broms mot utvecklingen.

Och med det skrivet så har vi svaret. Kvinnor! Vi är våra värsta fiender och idag så vill jag faktiskt be en kvinna i toppposition om ursäkt. Det är Mona Sahlin som jag gett en del ovett under min bloggkarriär.

Sen är jag redo för 8 olika sätt att fira. Ett av dem kommer att bli  fokusering på Haiti då vi i Sunne har besök av människorättskämpen och Haitiern Pierre Espérance chef National Human Rights Defense Network Haiti.


Nej inte mer signalspaning hellre effektivare.

mars 3, 2010

ohlala det tar aldrig slut. Nu ska möjligheterna till signalspaning hos RPS/Säk utredas igen och vi är tillbaka på ruta 1 dvs propen som den såg ut innan och under 2007.

Att läsa om dessa nya intiativ till utredningar är som att se en nervös hund jaga sin egen svans.

Mark Klamberg och även jag samt Mary Jensen MMK reagerade mot att det är ordförande Runar Viksten i försvarsunderättsnämden som ska göra utredningen om Rps /säk dvs Säpo ska få bedriva signalspaning.

Personligen jag har länge velat ha en mer omfattande cost benefit analys på verksamhet vs effektivitet inom svensk underrättelsetjänst. Jag tycker det blir mer angeläget allt- eftersom vurmen för att utreda sigintverksamheten verkar skena iväg.

Även Mark tar upp det här med investeringar i sin bloggpost och ställer mycket riktigt frågan vad är det för investeringar som krävs?

Det är ett välkänt faktum att vi samarbetar inom det område som kallas intelligence cooperation i allt högre utsträckning dels inom EU, men även mot USA och säkerligen andra länder. Och framtida scenarioplaneringar i utrikespolitiska policybeslut har det med i beräkningen. Även den omfattande hot och riskbedömningen som görs uppe hos regeringskansliet m.fl. Det är det som ytligt kan kallas FRAshoppen även om annat godis ingår i kakburken.

Men det finns ett dilemma som inte så ofta diskuteras i media eller den allmänna debatten i traditionell media eller bland oss bloggare.

Och det är att sådant utökat samarbete i sig kan leda till s.k dolda risker störningar eller hot. De definieras nämligen inte som yttre eller inre säkerhetshot utan mer diffust som autonomy och eller  vulnerability costs.

Men faran lurar där eftersom det normala om man applicerar enkel spelteori är att en individ samarbetar så länge det innebär uppenbara vinster med samverkan. Det som då kallas intelligence or policy gains by cooperation.

Sverige kan som ett led i denna samverkan triggas att överinvestera i utrustning och nya underättelseplattformar eller metodik vi kanske egentligen inte behöver.  Vi behöver inte mer signalspaning  hellre effektivare underrättelseverskamhet.

Viktigt lästips

SIIA Papers No 6 European Intelligence Cooperation:Drivers, Interests and Institutions

Bloggar:
Scaber nestor Mary Jensen Mark Klamberg knuff

Media
Aftonbladet SVD SR