Jobbresa eller distansarbete?

april 20, 2010

Var har den nationella diskussionen om distansarbete tagit vägen? Valstriden trappas upp och det rabblas siffror från respektive parti/block. Under hela våren har jag ivrigt väntat på att se olika förslag till lösningar ang distansarbete.  Jag är tydligen överoptimistisk. Aftonbladet har i alla fall satt igång jobbresan, ett hedervärt intiativ.

De tillsammans med Proffice ska hjälpa till att leta arbete. På en nivå är det pinsamt att Sveriges största kvällstidning även ska agera arbetsförmedling. Det visar tydligt på de brister som finns hos arbetsgivarsidan. För jag tror inte det är ovilja hos de arbetslösa som är grundproblemet.

Folkvalda som säger sig vilja ta ett helhetsgrepp och vill bryta utanförskapet verkar ha glömt bort att göra den viktigaste översynen av alla. Nämligen att se över regelverket och hur utvecklingen av distansarbete ser idag jämfört med 1998.

Samt att det är INTE förenat med hållbar politik att avfolka landsbygden. Små kommuner behöver sina skatteintäkter. Samt miljöaspekten är en annan fråga som verkligen borde vara brännhet i detta ärende.  TCO presenterar siffror i DN om att 20.000 arbeten går förlorade i kommuner

Vet ni, 1998 kom senaste distansarbeteutredningen. Ja det är sant så länge sedan är det och idag talas det om ökat digitalt deltagande inom de politiska strukturerna, politik 2.0  e government 2.0, goverati och alla övriga namn på makt och inflytande som bör innebära någon form av demokratisk förändring.

I början av milleniet så tjatades det om Revolution in Military Affairs aka nätverksbaserat försvar NBF. Alla skulle vara med i omstöpningen av det nya försvaret. Överste Michael Moore kämpade med det här inför omläggningen av försvarsmakten och talade sig varm om det alla nya möjligheter med nätverkande i realtid.

Nu har vi 2010 och jag hävdar att nu ska vi införa RCA Revolution in Civil affairs för att bryta politikernas favoritframe det omtjatade utanförskapet. Ett tillstånd som alla säger sig vilja få bukt med.

Det är på tiden att  gå från ord till handling och ta ett helhetsgrepp om arbetslöshet, marginalisering, lagstiftning och distansarbete. Eller ordning och reda som det även heter i valkampanjandet. Och var är ansvaret för att hålla Sverige levande? Det som presenteras i vårbudgeten är inte heller en hållbar landsbygdspolitik.

Politikerna ska värva sin väljare via sociala medier. Men de ser inte över villkoren för det som ganska snabbt skulle kunna bryta marginaliseringen för olika grupper. Väldigt skevt tänkande anser jag. Dessutom kan vi nu se verkliga effekter på de sociala mediernas genomslagskraft i samband med den isländska vulkanen Eyjafjällajökull

Det mest spännande i sammanhanget ur medieperspektiv är väl annars den roll som sociala medier kommit att spela. På Facebook och Twitter har drabbade fått kontakt. Alternativa färdvägar har stakats ut.

Då kan politiker ihop med den kreativa klassen passa på att staka ut alternativa färdvägar då det gäller den lagstiftnig som berör flexiblare arbetsformer.

Jag citerar professor Bo Dahlbom idag ”Att smita i nätverksamhället är som att smita från livet”

Följ mig på twitter

Annonser