Ansvarsundvikande en masse

juni 21, 2010

Mina liljor

Foto tindra66. Födelsedagsblomma

Hur kommer det sig att vi lever i samhällen som hela tiden praktiserar ansvarsundvikande? Jag har precis firat min födelsedag och grubblat över mitt liv. Som en del av er vet så har vägen varit krokig och många misstag har gjorts. Men ingen gång då jag har fallerat har jag försökt skylla på någon annan. Jag har alltid insett att jag haft  ett delansvar i att det blev som det blev.

Skulden och skammen har tidvis varit överväldigande, hade den inte varit det hade jag heller inte insett min del i det som inträffat. Jag hade inte haft någon inre moralisk vägvisare.

På vägen hem från Stockholm så fick jag tag i Ann Heberleins bok ‘Det var inte mitt fel’ och det verkar var ett honnörsord i samtiden. Hur vi medborgare konstant fostras till att ständigt skylla på någon annan. Det genom att de som verkligen borde förstå innebörde i vad ansvar- responsibility innebär och hur man i praktiken utövar det goda ansvaret och agerar som förebilder. Händer det? Oftast är svaret nej. Hon skriver

–Att känna skuld bevisar att man har en moralisk identitet, att man vet vad som är fel och rätt. Klander – liksom beröm – är avgörande i utvecklingen till en ansvarstagande människa

Vi har BP och oljeutsläppet. Vi har olika krissituationer i vårt egna land ex underlåtenheten och viljan att ta tag i tsunamihanteringen. Vi har Estonia.  Nu rasar vägar pga skyfall för att man inte satsat på den civila beredskapen och avsatt pengar för underhåll.  Hela Åre har drabbats av översvämmningar lermassor och massiva vägras E 14 blev avstängt. Jag skrev redan 1 augusti 2009 om att det här kunde hända och citerar mig själv där jag skrivit om FRA-lagen som innovationsprojekt enligt operational intelligenceterminologin?

Det jag saknar mest i genomlysningen från politiker och oss integritetsaktivister är de ekonomiska argumenten och cost-benefitanalys. I synnerhet då räddningstjänster  måste dra ner på sin kommunala servicenivå. Hela sommaren har vi kunnat läsa om vardagsrisker som översvämningar nedblåsta tak, tromber, åska och andra incidenter.

Inte extraordinära händelser men nog så kostsamma samhällsekonomiskt när skadornas omfattning blir kända. Vi kan ännu inte förutsäga de sättningar  och troliga framtida vägras m.m. som sommarens vattenmassor kan föra med sig. Jag vill inte tänka på vad tjälen och nästkommande vårfloder kan tänkas innebära för påfrestningar.

Nu vet vi,vårfloden och ihållande regn i Norrland och Åre orsakar stora skador i år, så det är väl ändå dags att vakna och sluta med ansvarsundvikandet. Inte så att jag menar att vi kan påverka väder och vind. Men vi kan förbereda oss att sådant kan hända likaväl som att alla ekonomiska resurser ska läggas på omotiverad övervakning via kakburkar och klibb 😉

Annonser

Vad innebär begreppet motprestation Erik Ullenhag?

maj 26, 2010

Läser och blir konfunderad på begreppet motprestation i samband med att få ut sitt socialbidrag. Arbete är arbete och det får inte gå slentrian i att man hela tiden gör den som uppbär socialbidrag som problemägare.  Jag ser nämligen begreppet ‘motprestation som en sorts sponsring till näringslivet eller till kommunala och statliga förvaltningar.

Eller så är det ett utslag för nyspråk för att det ska arbetas gratis. En farlig utveckling eftersom SCB och TCO igår meddelade  att andelen betalt övertidsutag ökat med motsvarande 74000 heltidsjobb eller tre miljoner arbetstimmar per vecka. På TV sades det att detta på sikt riskerar att vi får fler som blir utbrända.

Inte heller är det så om man ‘motpresterar’ i form av oavlönad praktik så har praktikanten tillgång olika former av försäkringar. Så det måste ses över bättre. Praktik eller arbetsprövning i 6 månader är redan möjlig via AF och då får man utfyllnad via socialförvaltningen om man inte kommer upp till norm.  Att man däremot skulle kunna få tjäna 1500 kr ovanpå bidraget är däremot konstruktivt och det tycker jag är bra.

Det är även  så att de som får ta de av socialförsäkringar i denna form ska stå till arbetsmarknadens förfogande. Ofta så arbetar man i triad med Försäkringskassa och Arbetsförmedling så att yttra sig så som Erik Ullenhag gör andas fördomsfullhet.  – Socialbidraget eller försörjningsstödet var aldrig tänkt för arbetsföra personer. Eller följande.  -Det är inte rimligt, anser han att invandrare och ungdomar tillåts passiviseras och fastna i bidragsberoende.

Att använda begreppet passiv ihop med bidragsberoende är en sorts alliansmantra, och blir cyniskt för det överenstämmer inte med verkligheten. Det ställs krav på dem som uppbär socialbidrag. Med påståendet  underkänner Erik Ullenhag handläggarna på två olika myndigheter och  anser dem lata.  För det är vad som sägs implicit.

Jag tror Fp skulle må bra av att se över sin politiska ‘framing’ för att inte tappa ytterligare väljare. Vad som behöver förstärkas ytterligare ihop med AF FK och socialen är hur omstartsprogrammen för strategiska livsbeslut ser ut när det kommer till klienters validering av sin situation.

Det görs ofta i tre steg och handlar om självkännedom, omvärldsinsikt och målbildsfokusering. Det är det arbetet som behöver förstärkas och som jag har förstått det, intentionerna med coachningen. En reflektionsprocess som inte bör vara längre än tre månader om den görs rätt.


Är lösningen på kommunikationsproblem nya register?

maj 26, 2010

jahaja

Det här med registerinflationen är synnerligen beklämmande, för så fort något allvarligt inträffar så så heter lösningen på problemet register. Det är ett sterootypt tänkande och någon gång måste våra betrodda eller experter tänka utanför ramarna. Register upplöser sällan dilemmat i sig. Det uppenbarar sig i stället nya risker eftersom databaser läcker. Pul,Personuppgiftslagen är en komplex lag. Jag upplever uttalandena som väldigt kosmetiska.

Register och uppgifter kommer med stor sannolikhet att användas felaktigt det här kan vi läsa i sydsvenskan ang kritiken från Datainspektionen och händelserna på sahlgrenska som sålt uppgifter ur sitt kvalitetsregister

Katarina Erlingson (C) vice ordförande i regionstyrelsen säger  -Vi har uppenbarligen inte haft tillräckligt bra rutiner och det är vi som bär ansvaret för detta, säger hon.

Professor Leif GW Persson är skeptisk till DNA registret och så här står att läsa i Aftonbladet.  Han -menar att svenskarna har för stora förväntningar på vad ett heltäckande DNA-register skulle innebära”

Jag skriver under på det.  Och är det nu så att vi ska utöka andelen register så bör det exempelvis finnas offentliga sådana på exempelvis polismän som blivit varnade p.g. a. felaktiga ingripanden. Kanske måste det införas kontroll och tillsyn via en nordisk databas på väktare som efter några veckors grundutbildning som med vapen som en batong faktiskt är.

Det bör kanke finnas register på alla myndighetspersoner som fått erinringar eller varningar och som kanske inte är lämpliga för sitt yrke. Och eftersom vi vet att handhavandet och gallring i olika register är lite si och så bekymrar det mig att inte den debatten tas.

Återigen är skanderandet efter nya databaser ett trix eller en del i en osund säkerhetsteater.  Det  ska se ut som om de felande visar handlingskraft och att man åtgärdar  brister i det organisatoriska. Självklart så förstår jag dem som är oroliga nu ang den prickade läkaren.

Men där hade de tillsättande kunnat ringa och ta referenser. Så varför gjordes inte det? Vad är vitsen med referenter om ingen kontroll görs? Hur ser kommunikationen ut? Blir den bättre av nya databaser? Bör det inte istället vara så att arbetsorganisationen tränar upp sin kommunikativa förmåga? Är det svårt att ringa telefonsamtal till Norge eller andra länder i Norden?

Visst nu kommer kanske en lagändring  men varför kritiseras inte de som faktiskt inte gjort den granskning och kontroll som ska göras vid tillsättandet av så avancerade arbetsuppgifter som läkaryrket innefattar.  Kanske borde dåliga chefer eller rekryterare omfattas av ett register?

Frågan är hur informationen om läkarens felbehandlingar i Norge helt har missats av hennes svenska arbetsgivare. Är det dessutom rimligt att en läkare som inte ses som tillräckligt kompetent för att operera i Norge får göra det i Sverige?

– Det är en väldigt bra fråga. Det är definitivt inte rimligt att den som inte har rätt kompetens får arbeta fullt ut, säger Per Anders Sunesson.

Jag säger som min twittervän Hepal
Twitter 20100524

Följ mig på twitter


Vad är det som inte händer hos Säpo?

maj 16, 2010

"Herr domare, som bevisning lägger jag fram detta utlåtande som styrker att jag är för dum för att ställas till svars." citat Northwiz

”Herr domare, som bevisning lägger jag fram detta utlåtande
som styrker att jag är för dum för att ställas till svars.”
citat Northwiz

Bekymrad är nog bara förnamnet. Efter att jag tagit del av rapports meddelande om att tre av RPS/säk’s  chefer saknar utbildning kunskap och kompetens om hur förunderökningsmaterial ska gallras, blev jag först förvånad som senare övergick i ren ilska.  Det är inte vilka chefer som helst som slarvat. De arbetar på de tre viktigaste funktionerna av RPS/Säk’s (säpo) fem olika verksamhetsfält: kontraspionage, kontraterrorism, författningskydd , säkerhetsskydd och personskydd.

Vi tar det igen. De som underlåtit att gallra arbetar inom kontraspionage, kontraterrorism, författningskydd. Som skäl anges att de inte förstår reglerna?

Vi medborgare ska anta att cheferna inte läst föreskrifter pga av att omställningen inom organisationen varit så omfattande att det inte funnits tid. Det har funnits utbildningar men cheferna har uteblivit. I min enfald trodde jag att det var obligatorisk närvaro när nya viktiga lagar ska ska köras in. Och förklaringen chefsåklagare Per Lind anger är inte kongruent. Även Camilla Lindberg anser att det är för luddigt

Jag tror att man medvetet sparat materialet för en regning dag för att det kanske skulle kunna vara användbart. Juristen skriver Säpo får grönt ljus att bryta mot lagen. Och jag anser att ansvar /skuldfrågan måste utredas även om brott ej kan styrkas enligt chefsåklagare Per Lind. Systemen är inte konstruerade för att förstöra materialet skriver Anna Troberg och hon är inte ensam om att bli oroad. Jag är bestört

Jag oroas djupt av att det verkar finnas en så nonchalant kultur vad det gäller informationshantering inom Säpo och andra instanser som hanterar mycket känslig information – Anna Troberg

Jag får ta del av följande i SÄPO-AM 18665 09 BEBIL 09000cba813944cb.pdf ”Under förundersökningen har det framkommit att anställda på de operativa enheterna saknade eller hade mycket bristfällig utbildning.

‘Vid tillsättning av chefstjänster har den dåvarande verksledningen inte tillsett att dessa personer  hade erforderlig kompetens avseende hemliga tvångsmedel’. När jag läser det här blir jag rent ut sagt förbannad när det handlar om personal som är betrodda och klarat alla säkerhetsprövningar och satta i högsta skyddsklass för att skydda svensk demokrati

3.2.2. SÄPO har haft årliga ”Busterseminarier” där de myndigheter som använder hemliga tvångsmedel har varit inbjudna. På dessa seminarier har frågan om sparat material i Buster diskuterats. Enligt uppgift har anställda från SÄPO inte deltagit i (buster)seminarierna.

Det är inte svårt att låta tankarna fara iväg och grubbla över hur  analysen för den biografiska underättelserapporten på spaningsobjekt och mål ser ut, om det brister så i kompetenshänseende för den yrke och ansvarsområde de är satta att förvalta.  Tydligen klarar de och några att uttolka kodord och annat då de lyssnar och smyger  på spaningsobjekt då de talar om koka té, äta strömming eller skicka cd-skivor. Eller kan vi räkna med att de övertolkat materialet deras handläggare/agenter/filter försett dem med.

Generaldirektör hos säkerhetspolisen Anders Danielsson var tydlig med att de inte sopat något under mattan och ville ha beröm för sin öppenhet och att de anmält. Hade de inte gjort det hade det varit tjänstefel och ytterligare lagbrott så i det fallet vet jag inte om lovorden ska hagla för att någon, några gör sitt arbete. Däremot gissar jag att han vill att de organisatoriska bristerna inom Rps /SÄK ska lyftas fram i offentlighetens ljus.

Det kan även ha att göra med att vissa integritetskränkande lagar framtvingats för snabbt utan konsekvensanalys. Och gå ut och kritisera politikerna för att inte fått tillräckligt med resurser kan han kanske inte göra. För politikerna som har polisverksamhet på sitt bord har nästan enbart fokuserat på den organiserade brottsligheten och barnporr. Vi vet att det fördelats mycket fiskala resureser till FRA och poliser i yttre tjänst som gör att såpa-säpo nu känner sig lite förfördelade. Något som låter sig anas i  uttalande som görs från säk. emellanåt.  Men fungerar inte rutiner och handhavande kanske de inte heller ska få signalspana fritt.

Generaldirektören kan heller inte gå ut och öppet kritisera tidigare ledningsbrister och knepig organisationskultur som han fått ärva.  Jag håller med Annika Beijbom att vi måste eftersträva mer transparens och god governanceEmma Opassande tar upp medborgare du kan lita  på oss argumenten. Och vi blir blåsta i vanlig ordning.

Hade det här  hänt i en vanlig företagsorganisation hade dessa chefer fått gå direkt. Läser man inte policyföreskrifter på chefsnivå och de lagar som gäller för verksamheten har man inget där att göra. Man får dessutom avsked för mindre i det vanliga arbetslivet.

Jag hoppas någon med makt och inflytande kan stava och uttolka vad begreppet ‘a c c o u n t a b i l i t y’ står för. Jag är så infernaliskt  trött på NIH not invented here syndromet och slingerbultstendenser så fort polisverksamhet säkerhetstjänst  ertappas med fingrarna i kakburken.

Accountability står även för att inse sin delaktighet dvs att ta på sig skuld för brister och inte förflytta eller gömma ansvarsfrågan vertikalt uppåt eller neråt eller i sidled i en organisation. Så fort det är medvind då är oftast alla glada, förhoppningsvis inkluderade och delaktiga. Men inte då det är omvänt. Då ryggar och darrar de likt rädda harpaltar och lägger sig trycker i ett dike tills det är lugnt och de kan hoppa fram igen.

När ska de lära av gamla misstag. Och vad det innebär för tredje man att förundersökningsmaterial inte blivit gallrat, orkar jag inte gå in på. Jag tror det står klart för var och en som har någolunda sund tankeverksamhet.

Eller så kan vi anföra ”herr domare, som bevisning lägger jag fram detta utlåtande som styrker att jag är för dum för att ställas till svars” citat Northwiz

Lästips Ny Teknik

Säpo ser risker med förlorad terrorinformation

Lästips delvis kopierat från Mikael Nilsson.

Mark kommenterar Josh inkompetensen. HAX tycker att ansvaret måste klättra uppåt, kanske till ministern? Rick vet intevar han ska börja. Drottningsylt tycker det har blivit grått. Emma  skriver om den mänskliga faktorn. Camilla Lindberg skriver oxå


Räcker det med att förlåta?

mars 31, 2010

Uppdaterad med ny länk 20100403

Skvaller, tissel och tassel. Du är ful. Hora. Äckel. Vet du vad hon/han har gjort?

Ännu värre är hur vi vuxna ofta deltar i olika härskarspel på våra jobb. Det som kallas vuxenmobbing. Vi är många som deltagit i dessa subtila former av att få känna tillhörighet. Att få vara någon, bli en insider. Vi har säkerligen själva deltagit i mindre smickrande samtal på en arbetsplats. Händelsen i Bjästa är ingalunda ett isolerat fenomen.

Det är djupt mänskligt att vilja känna tillhörighet. Och skvaller och baktaleri blir det förenande som binder oss samman. Det blir ungefär som när vi var små och  fick veta en hemlighet som vi absolut inte fick berätta om. Tror inte det är någon som inte minns hur det kändes att få vara en utvald. Katarina Wennstam skriver i Svd att vi måste se allvaret i skitsnacket

Jag har tidigare berättat om fenomenet medberoende, och social negativ kontroll. Bjästaexemplet är ett sådant i dess grövsta form. Ingen har glömt fallet i Rödeby. Det väller in välmenande tips och råd. De flesta av oss vet vad som borde göras men inte gjorts.

Jag brottas med ett antal frågor och har gjort länge. Hur många av dem som yttrar sig skriver kommentarer och nu går med i facebookgrupper, motarbetar fenomenet i sitt omedelbara närområde? Hur många av de ca 170.000 i den facebookgruppen för att stötta Linnéa gör något för en människa i sin omedelbara närhet?

Jag tror nämligen att om vi tittar oss omkring kommer vi att upptäcka att vi känner någon som blivit utfryst , mobbad. Och vi gör inget trots att vi vet att det pågår.

På senare tid har det begreppet civilkurage blivit ett politiskt slagträd. Det har ordnats galor och vi delar ut pris till de människor som vågar sätta ner foten. Mycket hedervärt och bra. Vi har  politiska partier som vill lagstifta om att civilkurage ska bli lag. Dvs att det ska bli olagligt att inte ingripa om någon i närheten far illa. Tanken tilltalar mig.

Men den har en bitter eftersmak eftersom vi på senare tid har fått kännedom att inom de politiska sammanslutningarna förekommer olika grader av härskartekniker. Utfrysning och kanske även ibland mobbing som då kallas samarbetssvårigheter. Visslaren, the whistleblower är en syndabock och uppfattas som illojal. Denne mobbas. Skvallerbytta bing bång, går i alla gårdar, slickar alla skålar.

Problemen måste adresseras tydligare inom alla organisationer och företag. Det lär ju inte minska i samband med att det slimmas och effektiviseras. Då blir homeostasis allt tydligare dvs motståndet mot att blottlägga konflikter uppenbar.

Metodicum har konferens  14-15 april och skriver följande i sitt programblad. Dagens arbetsliv med dess snabba förändringar behövs stor förmåga att handskas med relationer. Var tionde anställd upplever problem med mobbning och personlig förföljelse. De som bevittnar mobbning på jobbet får liknande problem som den mobbade.

Lars Lindström Expressen är inne på samma tema Att säga ifrån är karriärmässigt ett självmord och inne i artikeln kan vi läsa följande

Precis som i många andra fall anger arbetsgivaren samarbetsproblem som orsak.Professor Lennart Lundquist säger att han blev tvungen att börja studera evolutionsbiologi för att leta efter orsaker till att whistleblowers blir utstötta.

– Det följer en lagbundenhet som är märklig. Jag tror det är genetiskt betingat. När vi drog omkring i flockar hade vi inte råd att ha människor som som sa ifrån.

Jag avslutar med två frågor som ställs i programbladet där dessa frågor ska adresseras. Vad är trovärdighet och förtroende? Räcker det med att förlåta?

Media

Svd Vi måste se allvaret i skitsnacket, Katarina Wennstam

Expressen Lars Lindström Att säga ifrån är karriärmässigt självmord

Seminarium i Stockholm Metodicum 14-15 april
Arbetsplatsmobbning – kränkande särbehandling i arbetslivet

Uppdaterad med länk 20100403
Interna varningar bättreän offentligt bloggande om whistleblower i tidningen lag & avtal


Är det synd om Jan Guillou-Journalistikens Agent Provocateur?

mars 21, 2010

Jan Sverre, Journalismens Agent Provocateur

Jan Sverre Journalismens Agent Provocateur.

I går hade journalistskrået sin årliga firmafest och delade ut guldspadar och den gyllene dynamon. Jag bjöd in mig själv till Bambuser där prisutelningen sändes. Till förrätt serverades skagenröra och huvudrätten bestod av oxfilé och potatisgratäng.  Det serverades även en hord av svårbegripliga skämt om bloggfenomen och twitter. Pris delades ut till hashtaggen som konkurrerade med snabel-a.

De senaste dagarna har det spekulerats i vem som kommer få priset för bästa grävet större dagstidning. Och för mig kom det inte som någon större överraskning att det var de nominerade Journalisterna som upptäckt att Jan Guillou uppträtt mer tvivelaktigt än vad den stora allmänheten anat som vann. Vad gäller priset till guldspade riksradio så fanns mina tankar hos Johan Liljenengrens familj denna kväll. Ett polisingripande som har stora likheter med Osmo Vallofallet, och jag hoppas att någon initierad vågar lyfta frågan om CCTV i polisers piketbilar.

Jag håller med om att någon ‘spion’ enligt klassisk betydelse är han inte. Kanske? Men han passar in på en’ frame’ som inte nämns i den nu infekterade diskussionen om den semantiska definitionen spion agent eller underrättelseofficer.

Jan Guillou är  journalimens agent provocateur, och kanske den störste. En person vars handlingar och ageranden kan jämställas med informantens roll. Journalistik innehåller i mångt och mycket inslag av agent provovcateurens arbetsmetodik, taktik, men är mer känd som ‘att wallraffa. Och personligen har jag alltid beundrat Jan Sverres stilistiska förmåga och läst de flesta av hans böcker. Men det förhindrar inte att jag ibland blir trött på den arrogans han uppvisar emellanåt.

Jag ett har stort blödande sår i mitt hjärta och själ, det är obehagligt att som mamma åse hur hans förlag ihop med en författare, sitter och tjänar grova pengar på ett piratkapat namn i en serie ‘kioskhittepå’  inom deckargenren. Kalla det stentur om ni vill för mig innebär det otur och smärta.

Blodspengar -Poine’ är ett annat begrepp som är passande här. Och ja jag uppfattar det som cyniskt då det inte rör sig om litteratur inom dokumentärgenren.

Det jag beskriver är en historia som egentligen är ett scoop för en person med ett grävarintresse av rang och min  förhoppning är att den eventuella vinsten böckerna om Irene Huss ger honom och hans fru, är att de oavkortat skänker den som straffpengar – blodspengavgift till fredbaskrarna kamrathjälpen och polisens kamratförening, Stockholm, eller Polishögskolan PHS. För att de behövs till forskning inom fältet PTSD Post traumatic stress disorder och anhöriga.

Är det synd om Jan Guillou då agent provocateur activities raise ethical and legal issues? (källa wiki)

Förtydligande 2010 03 31 jag har kopplingar till det nämnda namnet så att det inte ska råda några oklarheter.

Media

Expressen Thomas Mattson Guldspade – och i morgon skriver Guillou på Sidan 4

Guldspade för Expressens Guillou-avslöjandeArbetsbeskrivningen

Jan Guillou  sid 4 Jigenius begriper inte sakfrågan

Aftonbladet De fick Årets guldspadar

Föreningen grävande journalister arbetsbeskrivningar m.m

följ mig på twitter


Den förbisedda ändamålsprincipen.

februari 13, 2010

Följde nyheten om de ingripande tunnelbanepoliserna med stort intresse igår morse, läste tweetsen och RT ‘ade i den mån jag själv kunde bidra med ngt. Lodade i den medföljande blogglänken med försiktig skeptisim. Tänkte att det att det kan vara missförstånd eller uppförstorad historia. Men det var ngt i den berättelsen som fick mig att inse att det här är ett övertramp av ingripanderätten, och visitation på allmän plats paragraf 19§ polislagen.

Och vad som glöms bort att nämnas av bloggare och i artiklarna är begreppet ändamålsprincip. Jag uppfattar att det har utövas något som kan kallas arrogant makt/myndighetsutövande. Display of power by arrogance. Men incidenten belyser också ett gott samarbete mellan vanliga människors användning av de sociala medierna i samråd med de traditionella mediekanalerna för transparens och genomlysning och diskussion.

Tydligen inser inte dessa konstaplar att deras uppförande riskerar att ytterligare  urholka kollegors aktiviteter och projekt med att bygga upp tilliten från ungdomar efter senaste tidens händelser. Ex Norra sthlm och på andra ställen i landet ex Rosengård.

Så varför tillämpades inte ändamålsprincipen vid ett ingripande? Den regel som uttrycker följande. Tvång får endast användas för det ändamål för vilket tvångsmedlet beslutats. Får ej användas som indirekt medel t.ex. för att sätta en misstänkt under press.

De civila polismännens agerande står inte proportion till vad Jesper beskrev. Att framtvinga ett raderande av foton på stående fot är overkill. Men visst är det det ett tveksamt fall. Tror inte JO kommer finna ngt anmärkningsvärt men jag reagerar  starkt på är att de ingripande som alibi för att pressa ytterligare beskyller honom för att vara påtänd

Filmar jag som privatperson ev tar foto på allmän plats är jag då en pundare, per se? Jesper Nilsson fråntas också sin mobiltelefon och pengar och poliserna ansätter honom med frågor om han använder narkotika.

Varför anses inte Jesper  eller någon annan för den delen som en individ med civilkurage. Fler än Jesper kunde ha uppfattat situationen likadant och börjat fota eller filma.

De förbipasserande resenärerna kunde ju inte veta att de var poliser det kunde ha varit ‘pundare’ som gav sig på några andra illbattingar som de såg ut i  sina civila kläder. Var finns polisetiken i det här?

Att  anmäla för ofredande och brott mot PUL för att de känner sig bevakade och utsatta som civilpoliser och är oroliga gör det hela ännu märkligare.

De borde inte brytt sig om filmningen och fokuserat  på ingripandet av den eventuelle illbattingen istället. De kunde ha tillkallat förstärkning De

De kunde valt en mer problemlösande strategi i syfte att förhindra konflikt.Civilpoliserna kunde bett Jesper stanna en stund så att de lugnt och sansat förklarat det olämpliga i att Jesper hade foton och att Jespers agerande störde dem i sitt arbete.

En arbetsmetod som med ett annat ord kallas dialogmetoden. Det som då kan uttryckas som display of respect i bemötande-situationen.  De hade då uppfattats som ansvars-patrullerande synliga poliser. Det förhållningssättet hade kunnat rendera i positiva skriverier istället för badwill i rikstäckande media, en massiv twitter och bloggwave. Ett fenomen som ytterligare urholkat förtroende för polisarbete bland ungdomsgenerationen.

Nu brände de sig själva och misslyckades med uppgiften genom att andra resenärer i T-banan kom till platsen och de tvingades att uppvisa sin polislegitimation

Poliserna tvingas ta fram sin legitimation för att resenärerna runt om kring inte skall ingripa. Även mannen i biljettkuren, som jag nyss löst en biljett av, kommer ut och ber poliserna att ”i alla fall ta det lite lugnt, uppger Jesper Nilsson.

Det hedrar Jesper att han höll sig lugn och inte svarade emot. Han väljer att inte motanmäla utan har förståelse för att polisen gjorde sitt arbete.

Jesper Nilsson själv tänker inte upprätta någon polisanmälan. Det känns rätt bra. Jag känner mig inte upprörd eller så, säger han till Nyheter24.

Lästips:sid 21 och framåt Avsnitt kvalitet i polisarbete ‘Individuella variationer i uniformerat polisarbete’ av Stefan Holgersson Johannes Knutsson s

Stefan Holgersson är både polis och forskare. Förutom att arbeta i ingripandeverksamheten tjänstgör han som förhandlare och dialogpolis vid Polismyndigheten i Stockholms län.

Johannes Knutsson är professor i polisforskning vid Politihøgskolen i Oslo, men är även verksam vid Polishögskolan i Solna.

Tvingade Jesper att radera bilderna
Jesper utpressades av civilpoliser

Poliser trakasserade journalist

”Poliser trakasserar debattör”

bloggar Mary jensen MMK Anders Widén scaber nestor Lars Eric