TOP SECRET/SPOKE- DENIABILITY eller ACCOUNTABILITY?

augusti 29, 2008

uppdaterad och rättad blir inte klok på detta verktyg ibland då det grötar ihop sig och blir fel.
Angriper vi FRA-lags dilemmat från fel perspektiv? Wilhelm Agrell menar att sekretessen bygger upp en misstrons murar. Men att vi inte ska vara oroliga att våra mail scannas utan anledning. Ingen kan väl ha undgått att jag länge hävdat att kontrollstationerna FUN, försvarets underrättelsenämnd måste ges ett tydligare fullmakt. Eller så avvecklas denna och allt läggs under integritetsskyddsnämden.
Fullmakten ger nämligen svaret på vilken grad av accountability (ansvarskyldighet redogöraransvar) vi medborgare kan kräva. Våra lagstiftare och många av oss kritiker fokuserar på metod. För att få balans måste vi kritiker nu fokusera på mandat.

Just nu har jag hamnat i en frågeställning med mig själv. Och jag har en känsla av att vi kritiker tittar på FRA-lagen ur ett perspektiv. Vi fokuserar för mycket på inhämtningen och hur den ska regleras och strypas från samverkanspunkterna.

Vi har i dagarna fått kännedom om att det faktiskt skett en ändamålsglidning ang. vad FRA sysslat med. Men utredningen är inte klar och jag kan tänka mig att datainspektionen inte kommer att kunna rikta någon anmärkning ang. FRA försvarets radioanstalt och förfarandet.

Det var råa underrättelser (rådata) det handlade om. Och mycket av det insamlade kan ju faktiskt härröra från öppna källor. Och ett skäl för att inte avidentifiera det biografiska datat kanske kan förklaras med.  Att nu har kontrollaktörer möjlighet att kunna undersöka om att kartläggningen som gjordes av FRA på beställning av en annan myndighet, faller inom ramen för FRA’s interna instruktioner. Givetvis då relaterade till det fält som angetts.

En viktig aspekt vi kritiker inte får glömma är faktiskt att om inte nationer får byta underrättelser med varandra så kan spänningarna öka istället för att minska dem. Och vi är alla rörande överens om att vi som landet Sverige ska fortsätta vara en hängiven förespråkare fred och stabilitet. Och att inhämtning utan reglering skett sedan urminnes tider. Och att det är ytterst tveksamt om det överhuvudtaget går att reglera med hjälp av internationellt enhetlighet. Vi ska se underrättelserna från alla tre benen D v s:

Underrättelseinhämtning via HUMINT. Inhämtning via människor intervjuer eller dokument från öppna eller slutna källor.

OSINT som kan gälla insamlandet av info gällande vapenslag, naturtillgångar via öppna dokument och forskarrapporter.

SIGINT den tekniska som då signalspaning och kommunikationsspaning hamnar under.

Dennis Töllborg försökte få fram att underrättelserapportering ska ses som en kedja av bevis för att nationen ska kunna fatta självständiga policy beslut om framtiden. Det var vad jag hörde i det spretiga och ibland arroganta pratet igår. Självklart är det bra att Sverige gör en egen analys som ska jämföras med de andra aktörerna på underrättelsemarknanden. Men hur mycket av en handelsvara som denna underrättelseprodukt kan och ska få vara, måste undersökas närmare.

Som vanligt då ”experter” ska figurera ska får jag en känsla av att vi vanligt intresserade inte har förstått något eller kan något. Det är endast ”auktoriteten” som känner till något av vikt. Deras förståelsehorisont går utan på allt annat. De om några bör faktiskt ändra sina mindsets. Det är något som underrättelseexperter och spionkonnesörer och spionrävar känner till från sitt yrkesområde. Där är det en tillgång att tänka utanför lådan.

En viktig fråga att ställa i det här sammanhanget är ”hur mycket är tillräckligt data” för att underrättelserapporten/analysen ska ge ett underlag av kvalitet. Då spelar det ingen roll hur mycket det trålas. Vi ska eftersträva att vi har de skarpaste underrättelseanalytikerna vi kan få tag på. Sökbegreppen ska rikta in sig på rätt sak, istället för att vi vanliga medborgare ska förledas att tro att spioner och andra bruskillar hela tiden gör saker rätt.

Gårdagens beteende från Dennis Töllborg oroar mig. Hans inställning ihop med debattarrangörerna ströp bredden i samtalet. Ska människor med specialistkompetens vara med måste de slänga bort sin överlägsenhetsmantel. De måste anpassa samtalet så att även tvtittarna förstår djupet i det sagda. Jag blev enbart irriterad.

Attityden och programledares förkärlek till att låta de med djupare kunskaper få dubbelt så lång prattid bidrar till att de andra i panelen tystnar eller så blir de avbrutna (tystade) av programledaren vilket hände ett flertal gånger.

FRA förespråkarna kunde själva även bidra med att förtydliga vikten av att underrättelseinhämtning och taktisk informationsfusion giltighet. Att insamlandet utgör en stomme i beslutsfattandet. Att bra rapportering och analys är till för att att minimera en överraskningsattack. Att kartläggning och underrättelsetjänsten syftar till att ge bra eller god eller mycket god kännedom om de aktörer som skulle kunna innebära en stor påfrestning för nationen.

Lästips. The Real Intelligence Failure? Spineless Spies.

Who guards the guardians

se debattprogramet FRA svt

Från ett ägghövve till ett annat. Glöm inte vändstekta ägg på bröna!

Från ett ägghövve till ett annat. Glöm inte vändstekta ägg på bröna!

Annonser

PREDIKTIV ANALYS, OCH DESS FÄLLOR.

oktober 25, 2007

Fra a la Mask. Hatt för prediktiva analytiker

Säkerhetsresonemanget bygger på en sorts pseudosäkerhet. Och det mest naturliga beteendet för en människa eller ett företag eller samhälle är att helt försöka eliminera ovisshet och risk, då de skall fatta beslut. Och det är ett högt pris vi betalar för denna illusion av säkerhet
Många förmodar att osäkerhet, eller ovisshet går att utesluta helt och hållet. Något som jag anser vara en helt felaktig tankefigur. Osäkerhetsreduktion och att helt avlägsna komplexitet är två helt skilda saker.

Jag frågar mig dagligen om dessa IT baserade hjälpmedel verkligen ger den bredd och djup som behövs för att kunna kartlägga mänskligt beteende. Går det här att överhuvudtaget att prognostisera. Kan vi vara säkra på att rätt data insamlas. Hur vet vi att kartläggningsnaarkomanerna formulerat rätt predikatorer och indikatorer. Knåpat ihop rätt algoritm?

Är det inte så att om en öppen demokrati väljer olika typer av öppna eller dolda tvångsmedel, så ger det i stället upphov till en förstärkning av det som man vill dämpa.

Och skyddar politikerna verkligen de värden som man säger sig vilja skydda med hjälp av integritetsinskränkningar. Står inskränkningarna i proportionalitet till risken. Vems eller vilkas makt är det man skyddar egentligen. Det är ett spörsmål som mycket sällan tas upp till diskussion.

Det är dags att stanna upp och reflektera om osäkerheten och överspändheten har övergått från välmotiverade intrång i människors integritet, till orättfärdigare och kränkande ingrepp i människors privata sfär. Det är tvivelaktiga åtgärder som folkvalda och myndigheter realiserar genom att maskera osäkerhet till en samhällelig pseudosäkerhet. Och de möjliggjörs genom att myndigheter exmpelvis som att Skatteverket vill kartlägga nätanvändare. Ett förfarande som kan strida mot Pul.

Eller att politiker bemöter människor genom ohälsosam lagstiftning. Där man förordar, begrepp som förmodade misstänkta eller att en människa möjligen kommer att bli misstänkt.

Anhängarna till prediktiv analys anser självklart att dessa verktyg är ett sorts universalmedel. Och översköljer oss med allehanda argument om prognostiseringen, och dataminingens förträfflighet.

Prediktiv analys, riskanalys och sannolikhetslära. Vilka utmärkta benämningar. En uppsjö olika verktyg för att systematiskt beskriva och prognostisera hur presumtiva köpare, kunder samt potentiella säkerhetsrisker möjligen och troligen kan komma att bete sig.

En gigantisk kartläggning pågår på Myspace och liknande Communitys. Inte bara av mig som användare utan även mina bekanta och deras bekanta. Detta görs under illusoriska former och betecknas som Customer Relation Marketing CRM. Men som Pär Ström nog så klokt påpekar. Det kan missbrukas av andra, s.k dolda agentspindlar i kampen mot terrorism

Be wary of the man who urges an action in which he himself incurs no risk.” Joaquin Setanti

The policy of being too cautious is the greatest risk of all.”

Jawaharlal Nehru