FRA-lagen som innovationsprojekt enligt operational intelligenceterminologin?

augusti 1, 2009
Orion kommer lastad med osäkerhet

Orion kommer lastad med osäkerhet

Vaknade till försvarsminister Sten Tolgfors i morse. Det var ett samtal om vårt samarbete med NATO och om vår närvaro i Afghanistan. Det var ett bra samtal runt bordet och jag förstår att man måste ta på sig olika hattar då man resonerar om dessa frågor.  Ang FRA lagen så kommer debatten åter att blossa upp. Vi kommer säkerligen att få höra att Fra-Lagen är motiverad pga de oroligheter och beskjutningar som de svensk-finska isafstyrkorna varit utatta för. Ytterligare hot är att vänta sades i Rapport 11 Juni. På ytan kan det tyckas vara ett hållbart argument. Men jag värjer mig för att den ”medborgeliga pålitigheten” kommer att bli föremål för ytterligare godtyckligt granskande. Det via privata s.k preferred partners inom säkerhetsindustrin.

Vi har även bevittnat ett s.k scoop om att främande makt försöker rekrytera spioner vid försvarshögskolan. Samt att Must idkat signalskyddspaning mot ett säkerhetsklassat skyddsområde. Must ska idka signalskyddspaning mot sina anställda och skyddsklassade områden.  Jag tycker det som kom fram påvisar slapphet mot avtalad internpolicy och aningslös dumhet mot FM-yrkets säkerhetsklass. Har man fått en sectra telefon eller andra krypterade gadgets, ska de användas. Men jag skriver som Dennis Töllborg skrivit. Osäkerhet är säkerhetsskyddets största fiende, och ang signalskyddsavlyssningen som företogs har jag inget att invända.

Däremot protesterar jag å det skarpaste mot den invanda och trygga ”deniability-kultur” eller ignorans som frodas inom riksdag och regeringsnivån. Det kan  även vara så att våra tjänstemän och politiker gör ett falskt antagande och därför idkar förnekelse av ohejdad vana då de vill sjösätta dessa lagar som i bland strider mot mänskliga rättigheter. I synnerhet inom prestigelagstiftningar, de som ska mildra eller upplösa inre och yttre  hot mot vårt lands nationella intressen.

Någon gång måste den vertikala och horisontella kurragömma-leken ta ett slut.  Det är horribelt och hårresande att den politiska maktens innersta krets väljer att med hjälp av lagstiftning betrakta människor som oanställningsbara eller säkerhetsrisker pga. politisk åskådning tills motsatsen är bevisad. Även polismetodutredningen måste granskas fristående .

Det kan tillochmed vara så att våra utredande politiska tjänstemän och politiker gör ett falskt antagande, och därför idkar förnekelse av ohejdad vana. Beslut tas utan eftertanke gentemot tredje man. Frågar man inte får man inga svar. Men många av oss aktivister har ställt frågor genom vårt medborgarmandat enligt offentlighetsprincipen. Vi kan kalla det för att ”voting citizen needs to know”. Vi kan utläsa mycket av resultaten, det som våra folkvalda undviker att svara på. Och utebliven information är kanske den mest värdefulla informationskällan.

Det jag saknar mest  i genomlysningen från politiker och oss integritetsaktivister är de ekonomiska argumenten och cost-benefitanalys. I synnerhet då räddningstjänster  måste dra ner på sin kommunala servicenivå. Hela sommaren har vi kunnat läsa om vardagsrisker som översvämningar nedblåsta tak, tromber, åska och andra incidenter. Inte extraordinära händelser men nog så kostsamma samhällsekonomiskt när skadornas omfattning blir kända. Vi kan ännu inte förutsäga de sättningar  och troliga framtida vägras m.m. som sommarens vattenmassor kan föra med sig. Jag vill inte tänka på vad tjälen och nästkommande vårfloder kan tänkas innebära för påfrestningar.

Vad kostar egentligen traditionell civil beredskap samhällsekonomiskt jmfrt den kostnaden för den gigantiska datacapacitet och de nya lokaler som det investeras i på olika ställen runt om i Sverige. Vad är kostnaden för att delta i de s.k avancerade partnerskapen. De överstiger säkert de offentligt angivna siffrorna i olika fiscala dokument. Vilka ytterligare påfrestningar mot den personliga integriteten innebär s.k strategiska forskningssamarbeten? Vars främsta mål troligen är att  delta i Total Information Awareness TIA /Global Information Grid GIG fullt ut.

Alla integritetskränkande lagar innehåller stora mått av ”machoteknik-tänk”.  Och det är tydligt att de som utformat underlagen inte fått tydlig ledning ur beställarhänseende. Vet de vad operational intelligence innebär vs strategisk intelligence.  Bearbetning och analys är viktigare än mängden insamlade rådata. Vilka är de som analyserar? Är de svenska operatörer eller säljs rådata och bearbetas av ”kunder”?

Alla integritetskränkande lagar måste ses som innovationsobjekt. Och det är lätt att urskilja att den högsta politiska ledningen från höger till vänster har fastnat i innovationsfällan, och inte ägnat tillräckligt med tid till förstudier och utvärdera de olika delprojekten i övervakningens och kontrollverktygens infrastruktur. (ipred  ACTA hadopi 1-2 polismetodutredningen LEK m.m) Lagstiftarna har utformat en låst systemutformning med hög rättsosäkerhet och låg till medel tillförlitlighet ang att kunna hitta de  risker samt hot som lagarna i sig säger sig värna.

Nu befinner vi oss i ett skeende där man fortsätter bearbeta en grundutformning (grundidékoncept) man bestämt sig för. Trots att att andra idéer kan vara mycket bättre lämpade för den personliga integriteten. Det ska väl ändå inte vara så att det är journalister och ledande s.k experter inom samhällsvetenskapen, eller s.k scoop, avlyssningsaffärer som ensamt ska ta ansvar för att ta fram bättre kordinater ang citizen privacy.2.0.

Maktutövande ang statsnytta och rikets säkerhet ska inte ske i hemlighet och genom invand kullerbyttsdiskurs. Klychbingo som endast förstås av en sluten inre krets. Och transparens kommer alltid att vara demokratins ryggrad.

Newsmill Klarspråk om avlyssning och övervakning av Mark Klamberg

DN Åklagarna vänder ryggen åt verkligheten på nätet

Camilla Lindberg bloggar  SÄPO utredningen- förnuft mot känsla!

Mark Klambergs postning  ”Utvärdering av buggning och preventiva tvångsmedel”

Fritänk ger lästips. Bruce Schneier ingår så klart.

Privacy. org

Annonser

TOP SECRET/SPOKE- DENIABILITY eller ACCOUNTABILITY?

augusti 29, 2008

uppdaterad och rättad blir inte klok på detta verktyg ibland då det grötar ihop sig och blir fel.
Angriper vi FRA-lags dilemmat från fel perspektiv? Wilhelm Agrell menar att sekretessen bygger upp en misstrons murar. Men att vi inte ska vara oroliga att våra mail scannas utan anledning. Ingen kan väl ha undgått att jag länge hävdat att kontrollstationerna FUN, försvarets underrättelsenämnd måste ges ett tydligare fullmakt. Eller så avvecklas denna och allt läggs under integritetsskyddsnämden.
Fullmakten ger nämligen svaret på vilken grad av accountability (ansvarskyldighet redogöraransvar) vi medborgare kan kräva. Våra lagstiftare och många av oss kritiker fokuserar på metod. För att få balans måste vi kritiker nu fokusera på mandat.

Just nu har jag hamnat i en frågeställning med mig själv. Och jag har en känsla av att vi kritiker tittar på FRA-lagen ur ett perspektiv. Vi fokuserar för mycket på inhämtningen och hur den ska regleras och strypas från samverkanspunkterna.

Vi har i dagarna fått kännedom om att det faktiskt skett en ändamålsglidning ang. vad FRA sysslat med. Men utredningen är inte klar och jag kan tänka mig att datainspektionen inte kommer att kunna rikta någon anmärkning ang. FRA försvarets radioanstalt och förfarandet.

Det var råa underrättelser (rådata) det handlade om. Och mycket av det insamlade kan ju faktiskt härröra från öppna källor. Och ett skäl för att inte avidentifiera det biografiska datat kanske kan förklaras med.  Att nu har kontrollaktörer möjlighet att kunna undersöka om att kartläggningen som gjordes av FRA på beställning av en annan myndighet, faller inom ramen för FRA’s interna instruktioner. Givetvis då relaterade till det fält som angetts.

En viktig aspekt vi kritiker inte får glömma är faktiskt att om inte nationer får byta underrättelser med varandra så kan spänningarna öka istället för att minska dem. Och vi är alla rörande överens om att vi som landet Sverige ska fortsätta vara en hängiven förespråkare fred och stabilitet. Och att inhämtning utan reglering skett sedan urminnes tider. Och att det är ytterst tveksamt om det överhuvudtaget går att reglera med hjälp av internationellt enhetlighet. Vi ska se underrättelserna från alla tre benen D v s:

Underrättelseinhämtning via HUMINT. Inhämtning via människor intervjuer eller dokument från öppna eller slutna källor.

OSINT som kan gälla insamlandet av info gällande vapenslag, naturtillgångar via öppna dokument och forskarrapporter.

SIGINT den tekniska som då signalspaning och kommunikationsspaning hamnar under.

Dennis Töllborg försökte få fram att underrättelserapportering ska ses som en kedja av bevis för att nationen ska kunna fatta självständiga policy beslut om framtiden. Det var vad jag hörde i det spretiga och ibland arroganta pratet igår. Självklart är det bra att Sverige gör en egen analys som ska jämföras med de andra aktörerna på underrättelsemarknanden. Men hur mycket av en handelsvara som denna underrättelseprodukt kan och ska få vara, måste undersökas närmare.

Som vanligt då ”experter” ska figurera ska får jag en känsla av att vi vanligt intresserade inte har förstått något eller kan något. Det är endast ”auktoriteten” som känner till något av vikt. Deras förståelsehorisont går utan på allt annat. De om några bör faktiskt ändra sina mindsets. Det är något som underrättelseexperter och spionkonnesörer och spionrävar känner till från sitt yrkesområde. Där är det en tillgång att tänka utanför lådan.

En viktig fråga att ställa i det här sammanhanget är ”hur mycket är tillräckligt data” för att underrättelserapporten/analysen ska ge ett underlag av kvalitet. Då spelar det ingen roll hur mycket det trålas. Vi ska eftersträva att vi har de skarpaste underrättelseanalytikerna vi kan få tag på. Sökbegreppen ska rikta in sig på rätt sak, istället för att vi vanliga medborgare ska förledas att tro att spioner och andra bruskillar hela tiden gör saker rätt.

Gårdagens beteende från Dennis Töllborg oroar mig. Hans inställning ihop med debattarrangörerna ströp bredden i samtalet. Ska människor med specialistkompetens vara med måste de slänga bort sin överlägsenhetsmantel. De måste anpassa samtalet så att även tvtittarna förstår djupet i det sagda. Jag blev enbart irriterad.

Attityden och programledares förkärlek till att låta de med djupare kunskaper få dubbelt så lång prattid bidrar till att de andra i panelen tystnar eller så blir de avbrutna (tystade) av programledaren vilket hände ett flertal gånger.

FRA förespråkarna kunde själva även bidra med att förtydliga vikten av att underrättelseinhämtning och taktisk informationsfusion giltighet. Att insamlandet utgör en stomme i beslutsfattandet. Att bra rapportering och analys är till för att att minimera en överraskningsattack. Att kartläggning och underrättelsetjänsten syftar till att ge bra eller god eller mycket god kännedom om de aktörer som skulle kunna innebära en stor påfrestning för nationen.

Lästips. The Real Intelligence Failure? Spineless Spies.

Who guards the guardians

se debattprogramet FRA svt

Från ett ägghövve till ett annat. Glöm inte vändstekta ägg på bröna!

Från ett ägghövve till ett annat. Glöm inte vändstekta ägg på bröna!