Konservativa eller osäkra HR-avdelningar vs Social Media

mars 18, 2009

Och nu blir det reklamfilm be boop bedo, buh!

A serious and good philosophical work could be written consisting entirely of jokes.  Ludwig Wittgenstein.

Börjar dagen så med ett citat eftersom jag tycker om och skratta.  Livet är tillräckligt allvarligt ändå. De senaste dagarna har reflekterat mycket på en liten blänkare i  Agenda, ang ett rekryteringsföretag som svammlade och outade sitt och förtagets  skvallergooglade på sina presumtiva kandidater. 

Det är ju knappast något nytt för mig att ”snofsiga” (löjligt retro, jag vet) handläggarediverse myndigheter och fiiina  HR-avdelningar eller bemanningsföretag genom sin arbetlinje kartlägger och kontrollerar sina sökandes nätrörelser.

Jag och många med mig har skrivit om opak transparens vs kontroll och öppenhet ett flertal tillfällen. Samt personlig branding.   Jag har min inställning klar.  Parrheisa’s demokratiska kraft är underskattad. Parrhesia betyder ungefär uppriktigt yttrat. (Feraless Speach/focault)

Med den attityden som uppvisades i agenda  så vill jag inte arbeta hos hos ett sådant företag .  

Det yttrade visar att de inte har förstått sammanhanget utan fortsätter stånga huvudet mot bergväggen. Transparens 2.0 och delaktighet i det globala offentliga samtalet på internet2.0 är en ”konkurrensvariabel som ett företags HR och personal-avdelning inte ska underskatta. Och det borde hon insett.

”Trallen” eller ”framen” påvisade låg integritets-logik om man tar för vana att sitta och skvallergoogla och oja sig helt utan anledning bara för att man ska. 

Företaget borde  genast uppdatera sin IT policy och gå på lite föreläsningar ang ang öppenhet och möjligheter. Det var genom aktivism 2.0 bottom up via internet Mr Barack Obama vann valet. Men hon kanske hade missat det.

Vi befinner oss i ett nytt paradigm och rekryteraren i SVT’s agenda påvisade med tydlighet att de socialt medieaktivas insikter ligger långt långt före den organisatoriska utvecklingen.

Vänta istället tills efter mötet  med den sökande och undersök om denne nämner att den förekommer på nätet och i vilka sammanhang. Jag anser därför att ansökningshandlingar ska anonymiseras. Den berömda magkänslan fallerar pga av dessa förutfattade meningar. Det är under och efter intrevjun som bloggandet och ev synpunkter på det kan tas.

Ytterligare en sak som gjorde mig irriterad var att ”den snipiga rekryteraren” fick stå oemotsagd. Jag  tycker SVT åtminstone kunde ha försökt att hitta någon som inte alls har den där anala ”marinblå beiga” (konservativ) inställningen mot bloggande och social media.

Huvudsaken är anser jag -att man inte bloggar  så att man bryter mot grundlagen kränker eller uppviglar.  ”Företaget” ska  ge tydlig information om vilken IT-policy som gäller.  Det  så att den nyanställde inte bryter mot de regler efter att rekryteringen är avslutad och att den plockar ner sin blogg.

Som kandidat har jag ett delansvar att upplysa vid intevjutillfället att det bloggats och andra sammanhang man befunnit sig i. Även de mest prekära.

Annonser

Yr av all yra. Samt en bris om C3 collaborative creative class

februari 27, 2009

Orkar inte tänka bjussar på Thievery Corporation – The Heart’s A Lonely Hunter. Totalt dränerad! Skrivkramp med allt vad det innebär. Känns totalt meningslöst…

Allt bloggbrus drunknar i andra sociala mediakanalers brus. Och det här med personal branding va. Jag är och förblir en ohipp laggard med allt vad det innebär.

Drar på med lite osmält tugg som jag la upp som en anteckning på fejset. Jag döpte inlägget till Yr av all yra. Samt en bris om C3 collaborative creative class.

Sitter och har läst en hel drös med artiklar ang. mickrobloggandet och pro and cons. Samt försöker loda i det som over there kallas Goverati eller Gov 2.0. Jag har ju en sorts vision om att Sverige kunde bli en sorts förebild och börja exportera Best Practice och digital/privat integritet samt accountability 2.5. Istället för att som alla andra spy ur sig integritetskränkande lagar bara för att.

Det som intresserar mig just nu är det psykologiska spelet inom och mellan aktörer inom dessa mediarenor. Samt hypen kring dem. Microbloggande samt nanobloggandet befinner sig alltjämt i sin linda och det florerar vissa myter här är en länk som tar upp fem myter kring det hela.

Det är inte svårt att känna sig som en ”digital naiv” i motsats till digital native .

Självklart vill jag som en förhoppningsvis kreativ aktör vara med och både mikroblogga nanoblogga och bröla via min blogg. Men som alltid är får man betala ett pris. Priset i det här fallet är tid och att man känner det som om man missar något då man inte har varit uppkopplad på ett tag och kan följa sina flöden.

Intensiteten och kvantiteten är otroligt hög och provokationer florerar s.k. “trolling”. Att någon lämnar en elak eller hätska kommentar på en blogg i syfte att frammana en konflikt.

Andra fenomen är subtila härskartekniker och ritualer. Det trots att det talas om mediernas möjlighet till att på ett demokratiskt vis interagera. Nu finns det de som snällt hojtar och hjälper till om man gör bort sig och ”vrålar rakt ut” i det sociala medielandskapet. Men de är inte många. I artiklar jag skummat så talas det om K3 kollaborerande kreativ klass översatt från C3 Collaborative creative class.

Jag pausar här en stund och funderar på den inramningen ”kollaborerande kreativ klass” det anger för mig att vem som helst inte kan interagera med vem som helst inom det kreativa klustret eller?

Och hur väl fungerar den s.k kollektiva intelligensen mellan individer och datorer. Ska bli intressant att följa MIT Center for Collective Intelligence och se vad de kommer fram till.

Ni kan själva kolla och följa upp länken genom att våga klicka

Ni kan ju läsa denna om ni vill Government 2.0: How Social Media Could Transform Gov PR

Ni ska inte läsa om mi2g pioneers global risk management. Ni kan ju lära er något då. Klicka inte!

The Asymmetric Threats Contingency Alliance is a philanthropic expert initiative founded in 2001 by mi2g to understand and to address complex global challenges.

ATCA conducts collective Socratic dialogue on opportunities and threats arising from climate chaos, radical poverty, organised crime, extremism, informatics, nanotechnology, robotics, genetics, artificial intelligence and financial systems. The Philanthropia can be accessed from here.


Tungvrickandet i media fortsätter och fortsätter!

januari 14, 2009
Tungvrickandet fortsätter!

Tungvrickandet fortsätter!

Jag har hållt mig undan bloggandet eftersom det finns ett talesätt  som går ut på att när man som människa tystnar så skriker man.

Dels så  går jag igenom det svåra med min mamma Beja Lööv som kämpar mot sitt oundvikliga öde.  Följer Lisa Marklunds pudel av förståeliga anledningar vilket dränerar för alla har en synpunkter och tycker och skriver. Att hon får hjälp av sin PR konsult är inte så konstigt och visst manar det till eftertanke. I synnerhet mot namnpirater som olovandes använder namnet Huss.

En del skriver och kommenterar  för att få fler besökare till sin blogg och jag gillar inte den delen av Marklund/Antonsson affären.  Det blir för mycket bloggosfärpopulism. Vilket gör att jag har ingen inspiration kvar. 

Följdaktligen  är jag även mycket djupt bestört över kriget i Gaza.

– jag talar lite latin idag .. 

 ”Rebus sic stan’tibus klausulen  (förbehåll rörande förhållandens oföränderlighet) som innebär en (folk)rättslig grundsats enligt vilken ett fördrag inte längre är bindande när de omständigheter under vilka det tillkommit väsentligt förändrats. 

Israel väljer alltså att bryta mot folkrätten och de borde skämmas över de oskyldiga offer som drabbas i detta vidriga krig.  Vi bevittnar ett hydrakrig i all sin glans.  Machiavelli jublar i sin grav och scenariot är som hämtat ur boken Fursten. 

Självklart har jag följt nyhetsflödet och den aldrig sinande strömmen av sinnrika analyser och kommentarer. Vi kan hör experterna tala om tvåstatslösning och att Israel ska bojkottas. Holmgångarna har tidvis varit hårda i inhemsk och utländsk press.  Statsmannaskap efterlyses skriver Carl Bildt på sin Blogg

– uppriktigt så är jag positivt överraskad över att vår Utrikesminister Carl Bildt  och co varit ganska tydliga i sitt budskap så hemma i soffan har  de fått applåder då han/de kommit med sina uttalanden.  Och jag hoppas att FN och ”någon” i säkerhetsrådet slutar att uppföra sig som vuxna barn.

Men Utrikesminister Carl Bildt och Biståndsminister Gunilla Carlsson kan vara ännu barskare tycker jag, i synnerhet då våra biståndsprojekt har blivit jämnade med marken, usch!

– det talas om hållbar diplomati från den nya U.S Madame secretary Mrs Hillary Rodham Clinton.

Och i det här kriget finns inga vinnare bara förlorare och som Pierre Schori sa i ett youtube klipp så måste vi komma ihåg att det finns två Israel, det som vi upplever i media samt det som finns i Israel samt det är samma sak med Palestina och Hamas. 

But Mrs. Clinton also said that the price being paid by Palestinian civilians as well as Israelis “must only increase our determination to seek a just and lasting peace agreement” that included a Palestinian state.

Her emphasis on the civilian costs of the violence in Gaza suggested that the incoming administration might be more inclined than President Bush has been to urge restraint on the Israelis

Lästips Washingtonpost:

Secretary of State-designate Hillary Rodham Clinton said yesterday that the incoming Obama administration will seek to engage directly with Iran in an effort to persuade it to abandon its nuclear program and become ”a constructive regional actor,” underscoring a dramatic shift in U.S. foreign policy from the Bush administration.


INFOGANDA OCH BLOGGHOTET

oktober 9, 2007

Det finns begrepp som infotainment Edutainment och infoganda. En form av subtil informationskrigsföring.

Jag skriver det här mot bakgrund av att det pågått en diskussion angående bloggandet och dess bidrag eller icke bidrag i samhället.

Senast var det Barbro Hedvall som stack ut hakan och jämförde bloggandet med det romantiserade dagboksförfattandet. Genom att göra på detta sätt så fördummar hon DNs och andra mediers abonnenter.

Kanske var det så att hon berättade sin egen ungdoms historia. Då hon i sina yngre tonår drömde att bli skribent författare eller journalist och övade sig i skrivandets konst och smusslade undan sin kära dagbok med hänglås. Hela ledarsticket andades fördom och det var helt tydligt att hon aldrig bloggpromenerat vilket hon borde göra.

Att många väljer att vara sin egen redaktör kan bero på att dagens nyhetsjakt inte är journalistik utan istället är något som kallas infoganda

Nyhetsfrisörer (spinndoktorer) lobbar in artklar om allehanda ting och vi matas med sublim marknadsföring för en politisk ingivelse eller komersiella impulser utan att vi egentligen tänker på vad det är PR för och objektiviteten är ett minne blott.

Nu senast kan vi ta Lars Danielssons debattartikel i DN om att förändra utrikesnämdens roll. Den som läst Boken i Maktens Skugga vet att han nästan ordagrant delger läsarna denna idé via sin biografi.

Vilket jag tycker media som intervjuat honom angående boken borde ha utforskat bättre.

Kanske man kan betrakta bloggandet som både infotainment och edutainment!

Läs en artikel om Operation Iraqi infoganda här..